Sura Al-An'am — Vers 110

Förklaring av ord och uttryck i versen:

• "وَنُقَلِّبُ أَفْئِدَتَهُمْ وَأَبْصَارَهُمْ" – Vi vänder på deras hjärtan och deras blickar, det vill säga Vi hindrar dem från att ta emot vägledning och förstå sanningen, som ett straff för deras envishet och motstånd.
• "أَفْئِدَة" – plural av *fu’ād*, som betyder hjärta, och här syftar det på förståndets och insiktens centrum.
• "طُغْيَان" – överdrift i synd och envishet i att överträda Guds gränser.
• "يَعْمَهُون" – de irrar omkring förvirrade och blinda för sanningen, utan att kunna se rätt väg.

Tolkning av versen:

Allah den Upphöjde berättar att när de förnekande sändebuden kommer med tecken och under, så vänder Han deras hjärtan och blickar bort från att ta emot dessa tecken med tro och eftertanke. Detta sker som ett rättvist straff för att de tidigare vägrade tro på sanningen när den först nådde dem – de hade redan förkastat den första uppenbarelsen och de tydliga bevisen, såsom månens klyvning och andra mirakel. Därför blir deras hjärtan förseglade och deras blickar förblindade, så att de inte kan dra nytta av de nya tecknen, och de lämnas kvar i sitt övermod och sin syndiga envishet, där de irrar omkring utan att finna vägen till rättfärdighet och sanning.

Detta är en varning och ett hot mot dem som envist förnekar sanningen, att om de inte ödmjukar sig inför Gud och tar emot Hans budskap, så kan deras hjärtan vändas bort från vägledningen för alltid.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Att förneka sanningen efter att den har framträtt tydligt leder till att hjärtat hårdnar och att förmågan att ta emot vägledning försvagas – detta är en av syndens allvarligaste konsekvenser.
2. Guds straff för envishet är inte alltid omedelbart synligt i världen, utan kan visa sig genom att hjärtat förseglas och insikten förloras, vilket är ett av de största straffen.
3. Versen uppmanar den troende att skynda sig att ta emot sanningen med ett öppet hjärta och en ödmjuk själ, innan det är för sent och hjärtat förseglas.
4. Den visar på vikten av att utnyttja de tillfällen till vägledning som Gud ger oss, och att inte skjuta upp tron eller försumma den, ty ingen vet när hjärtat kan vändas bort från ljuset.
5. Den inger hopp hos den som söker sanningen uppriktigt, att Gud inte vänder bort någons hjärta från vägledningen förrän personen själv vänder sig bort från den medvetet och upprepat.