Sura Al-An'am — Vers 148

Förklaring av några ord i versen:

• "Bä'sanā" (بأسنا): Vår bestraffning och vårt straff som Vi sänder över de orättfärdiga.
• "Takhrusūn" (تخرصون): Ni ljuger och gissar utan grund, ni påstår saker utan kunskap.

Tolkning av versen:

De som avgudar andra vid sidan av Allah kommer att säga som en ursäkt och invändning: "Om Allah hade velat att vi inte skulle avguda andra än Honom, och att inte heller våra fäder skulle ha gjort det, och att vi inte skulle ha förbjudit något av det som vi själva har förbjudit (som vissa djur och grödor), så skulle vi inte ha gjort det." De använder alltså Guds vilja och förutbestämmelse som ett argument för att rättfärdiga sin avgudadyrkan och sina egna påhittade förbud.

Allah bemöter detta genom att förklara att detta är en gammal ursäkt som tidigare folk också använde. De förnekade sina sändebud på samma sätt och höll fast vid sin otro och sina påhitt, ända tills de fick smaka på Vår bestraffning. Detta visar att deras påstående om Guds vilja inte är en sann ursäkt, utan snarare en envishet och ett förnekande av sanningen.

Säg till dem, o Muhammed: "Har ni någon verklig kunskap eller ett bevis från Allah som visar att Han är nöjd med att ni avgudar andra och att ni själva bestämmer vad som är tillåtet och förbjudet? Om ni har det, så visa det för oss!" Men de har inget sådant bevis. De följer bara sina egna antaganden och gissningar, och de ljuger när de påstår att Allah har beordrat dem att göra detta. Sanningen är att de inte har någon vägledning, utan bara följer sina egna begär och inbillningar.

Lärdomar och vägledning från versen:

1. Att skylla på Guds vilja för att rättfärdiga synd är en gammal och felaktig ursäkt. Allah har gett människan förstånd och fri vilja, och Han har sänt sändebud för att vägleda. Ingen kan använda Guds vilja som en ursäkt för att förneka sanningen eller fortsätta i synd.
2. Guds vilja är inte detsamma som Hans tillfredsställelse. Allt som sker i universum sker genom Guds vilja, men Han är endast nöjd med det som Han har befallt och älskar. Att något händer betyder inte att Allah accepterar det eller är nöjd med den som gör det.
3. Människan får inte själv bestämma vad som är tillåtet och förbjudet. Detta är en rättighet som endast tillkommer Allah. Den som påstår att något är förbjudet eller tillåtet utan bevis från Allahs uppenbarelse, ljuger och följer sina egna begär.
4. Att följa antaganden och gissningar leder till fördärv. Islam uppmanar människan att söka kunskap och sanning, och varnar för att följa tomma spekulationer och ogrundade påståenden, särskilt i frågor som rör tro och religion.
5. Historien upprepar sig för dem som förnekar sanningen. De tidigare folken använde samma argument och mötte samma öde – Guds bestraffning. Detta är en varning för alla som följer samma väg av envishet och högmod.
6. Versens budskap är en inbjudan till ärlighet och eftertanke. Den uppmanar människan att inte lura sig själv med falska ursäkter, utan att ödmjukt söka sanningen och följa den väg som Allah har visat genom sina sändebud och sin uppenbarelse.