Sura Abasa — Vers 36

Förklaring av ord:

• "Sāhibatihi" (صَاحِبَتِهِ): betyder hans hustru/maka.
• "Banīh" (بَنِيهِ): betyder hans söner (avkomma/barn).

Tolkning av versen:

Denna vers är en fortsättning på beskrivningen av den stora skräcken och fasan på Domedagen. Den talar om att människan, på grund av den enorma fruktan och det fruktansvärda som hon bevittnar, kommer att fly även från sin egen hustru och sina egna barn – de som var henne närmast och kärast i världen. Detta för att varje människa på den dagen kommer att vara helt upptagen av sig själv och sin egen räddning. Hon kommer att inse att ingen, inte ens hennes närmaste familj, kan hjälpa henne eller gynna henne på något sätt. Denna flykt är inte av hat eller ovilja, utan av den totala överväldigande skräcken och insikten om att var och en endast kan tänka på sig själv.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Allahs makt och allvarets allvar på Domedagen: Versen visar hur fruktansvärd och överväldigande den dagen är, då till och med de starkaste familjebanden bryts av skräck.
2. Vikten av att förbereda sig: Eftersom ingen kan hjälpa en på den dagen, måste människan i detta liv sträva efter att göra gott och lyda Allah, så att hon kan stå trygg inför Honom.
3. Familjebandens begränsning: Även om familjen är en stor välsignelse i världen, så är den inte till någon nytta på Domedagen om man inte har tro och goda handlingar. Detta uppmuntrar människan att inte förlita sig på andra, utan på sin egen tro och handlingar.
4. Allahs rättvisa: Varje människa kommer att hållas ansvarig för sina egna handlingar, och ingen kan bära en annans börda. Detta inger hopp hos den rättfärdige och varnar syndaren att inte lita på andras ställning.
5. Kärleken till det goda: Versen påminner oss om att det sanna goda är att söka Allahs välbehag och att bygga ett liv baserat på tro och rättfärdighet, så att vi inte behöver uppleva den fruktansvärda flykten på Domedagen, utan istället får njuta av Allahs närhet och paradiset.