Sura Abasa — Vers 37

Förklaring av viktiga ord i versen:

• شَأْنٌ (sha'n): ett tillstånd, en angelägenhet eller ett bekymmer som upptar en persons fulla uppmärksamhet.
• يُغْنِيهِ (yughnīhi): gör honom oberoende av allt annat, det vill säga upptar honom så att han inte bryr sig om något annat.

Tolkning av versen:

På denna dag, när den fruktansvärda händelsen (uppståndelsen) inträffar, kommer varje människa att vara så uppslukad av sin egen rädsla och sina egna bekymmer att hon inte har tid eller förmåga att bry sig om någon annan, inte ens sina närmaste släktingar. Varje person har ett eget tungt bekymmer som helt upptar honom och gör honom oberoende av andras angelägenheter. Denna vers beskriver det enorma allvaret och den stora skräcken på Domedagen, då var och en endast tänker på sig själv och sin egen räddning.

Lärdomar och budskap från versen:

• Domedagen är en dag av enormt allvar och fruktan, där varje människa kommer att vara helt upptagen av sin egen situation.
• Denna vers påminner oss om att vi måste förbereda oss för denna dag genom goda handlingar och uppriktig tro, så att vi inte hamnar i ett tillstånd av ångest och förtvivlan.
• Den lär oss att den sanna framgången ligger i att söka Allahs nåd och barmhärtighet, och att vi inte ska förlita oss på våra släktingar eller vänner på den dagen, utan endast på vår egen tro och våra handlingar.
• Versen uppmuntrar oss att leva våra liv med medvetenhet om det eviga livet och att prioritera det som leder till Allahs välbehag, så att vi kan uppnå trygghet och frid på den dagen då ingen kan hjälpa en annan.