Sura Al-'Adiyat — Vers 7

Förklaring av ord och uttryck i versen:

• وَإِنَّهُ (wa-innahu): "Och sannerligen, han" – syftar på människan.
• عَلَىٰ ذَٰلِكَ (ʿalā dhālika): "över det" – det vill säga över det som nämnts i föregående vers, nämligen människans otacksamhet mot sin Herres välgärningar och hennes starka kärlek till rikedom.
• لَشَهِيدٌ (la-shahīd): "är sannerligen ett vittne" – det vill säga att människan själv är ett vittne mot sig själv.

Tolkning av versen:

Efter att den föregående versen fastställt att människan är otacksam mot sin Herre och att hon älskar rikedom övermått, kommer denna vers för att bekräfta detta ytterligare. Gud säger att människan själv är ett vittne över detta faktum – hon kan inte förneka det, ty hennes handlingar och hennes inre tillstånd vittnar om det. När hon får välgång och rikedom, blir hon snål och håller tillbaka det goda som hon borde ge. Hennes samvete och hennes handlingar vittnar mot henne, även om hon försöker dölja det. Hon vet mycket väl att hon är otacksam och att hon håller fast vid det jordiska godset, men hon erkänner det inte öppet. Ändå är hon själv det tydligaste vittnet på denna sanning, eftersom ingen känner hennes avsikter och hennes inre bättre än hon själv.

Lärdomar och vägledning från versen:

• Människan bör vara ärlig mot sig själv och erkänna sina brister, ty hon är själv vittne över sina handlingar och avsikter.
• Att vara otacksam mot Gud och att hålla fast vid rikedom är en mänsklig svaghet som vi alla bör sträva emot att övervinna.
• Denna vers påminner oss om att vi inte kan dölja våra verkliga tillstånd för Gud, ty Han ser allt och Han har gett oss ett inre vittne – vårt eget samvete.
• Islam uppmanar oss till generositet, tacksamhet och att använda våra resurser för det goda, istället för att hålla fast vid dem i girighet.
• Genom att erkänna våra svagheter och söka Guds hjälp kan vi förädla våra själar och närma oss Honom med ödmjukhet och tacksamhet.