Sura Hud — Vers 57

Förklaring av viktiga ord i versen:

• تَوَلَّوْا: vänder sig bort, avvisar och vägrar att lyssna.
• أَبْلَغْتُكُم: jag har framfört och förmedlat fullständigt.
• يَسْتَخْلِفُ: Han låter ersätta och efterträda.
• حَفِيظ: den som bevarar, vakar över och skyddar allt.

Tolkning av versen:

Om de vänder sig bort från det som profeten Hūd (frid vare med honom) kallade dem till – att förena Gud i tillbedjan och att vara uppriktiga i sin dyrkan av Honom – så har han redan framfört det budskap som Herren sände honom med till dem. Därmed är beviset fastställt mot dem, och de har ingen ursäkt kvar. Eftersom de inte trodde på Gud, kommer Han att förgöra dem och föra fram ett annat folk som ersätter dem i deras hem och egendomar, ett folk som är mer lydigt mot Gud och som förkunnar Hans enhet. Genom sin otro och sitt avståndstagande kan de inte skada Gud det minsta – varken stort eller smått – ty Han är rik och behöver inte deras tro. Profeten Hūd säger vidare att hans Herre är den som bevarar allt och vakar över allt, och det är Han som skyddar honom från deras onda planer och som kommer att straffa dem för deras handlingar.

Lärdomar och vägledning från versen:

• Budbärarens uppgift är att framföra budskapet på ett klart och fullständigt sätt, och därefter är det människornas ansvar att ta emot det eller avvisa det.
• Den som vänder sig bort från sanningen efter att den framförts till honom, har ingen ursäkt inför Gud.
• Guds makt är oinskränkt; när ett folk vänder sig bort från Honom, kan Han ersätta dem med ett annat folk som är bättre och mer lydigt.
• Ingen människa kan skada Gud det minsta; all skada de orsakar drabbar dem själva.
• Guds bevarande och omsorg omfattar allt, och Han skyddar sina sända budbärare från fiendernas onda planer.
• Versen inger hopp om att Guds hjälp alltid kommer till dem som förkunnar sanningen, och att sanningens sak aldrig är beroende av en enskild människas eller ett enskilt folks stöd.