Sura Al-Falaq — Vers 5

Ordens betydelser i versen:

• حَاسِدٍ (ḥāsidin): Den som avundas, det vill säga den som ogärna ser att andra får goda ting och önskar att dessa ska försvinna.
• إِذَا حَسَدَ (idhā ḥasada): När avunden tar sig uttryck i handling, antingen genom onda önskningar, ord eller gärningar som syftar till att skada den som avundas.

Tolkning av versen:

I denna sista vers i kapitlet Al-Falaq söker den troende Guds beskydd mot ondskan från en avundsjuk person när dennes avund visar sig i praktisk handling. Avund (ḥasad) innebär att en människa önskar att en annan människas välsignelser och goda ting ska försvinna, och att hon känner förtret över att någon annan har fått något gott. Den avundsjuke kan då agera på olika sätt – genom onda blickar, skadliga ord, eller handlingar som syftar till att beröva den andra människan det goda hon fått. Versen lär oss att ondskan från en avundsjuk person är verklig och att vi bör söka skydd hos Gud från den, särskilt när avunden blir konkret och övergår från en inre känsla till yttre handlingar. Detta eftersom avundsjukan då kan orsaka verklig skada för den som utsätts för den.

Lärdomar och vägledning från versen:

• Den troende uppmanas att alltid vända sig till Gud för skydd mot det onda, oavsett dess källa – och detta är ett tecken på ödmjukhet och tillit till Herren.
• Avund är en förkastlig egenskap som strider mot tacksamhet över Guds fördelning av nådegåvor, och den troende bör därför vara nöjd med det Gud har gett honom och inte önska andra människors välsignelser bort.
• Versen lär oss att vi inte ska underskatta ondskan från avundsjuka människor, utan ta skydd hos Gud – samtidigt som vi själva undviker att bli avundsjuka och istället gläds åt andras framgångar.
• Att söka Guds beskydd är en handling av tro och förtröstan, och det stärker den troendes hjärta och ger honom trygghet i en värld där människor kan hysa onda avsikter.
• Islam uppmuntrar till goda relationer mellan människor och varnar för de destruktiva känslor som avund, eftersom dessa förstör samhällets harmoni och den inre friden hos individen.