Sura Ibrahim — Vers 10

Ordens betydelser i versen:

• Fāṭir (فاطر): Skaparen som har frambringat himlarna och jorden ur intet, utan någon förebild.
• Min dhunūbikum (من ذنوبكم): En del av era synder, närmare bestämt de synder som rör förhållandet mellan människan och Allah, vilka utplånas genom tron och omvändelsen.
• Ajalin musamman (أجل مسمى): En fastställd tidpunkt, vilket är döden som är förutbestämd för varje människa.
• Sulṭānin mubīn (سلطان مبين): Ett tydligt och klart bevis som vittnar om sanningen i det ni påstår.

Tolkning av versen:

När sändebuden mötte sitt folks förnekelse och misstänksamhet, svarade de dem med en retorisk fråga som genomsyras av förundran: "Kan det verkligen råda något tvivel om Allah, Han som har skapat himlarna och jorden ur intet och format dem utan någon förebild?" Detta är en fråga som i själva verket är ett förnekande av tvivlet, för när skapelsen själv vittnar om sin Skapare, hur kan då tvivel finnas i hjärtat?

Sändebuden fortsatte att förklara att Allah inte bara är Skaparen, utan också den som kallar dem till tron och omvändelsen, för att förlåta deras synder som begåtts mot Honom, och för att ge dem anstånd i livet fram till en fastställd tidpunkt – döden – utan att skynda på straffet i denna värld. Detta är en nåd från Allah, att Han ger dem möjlighet att leva och omvända sig.

Men folket svarade med envishet och högmod: "Ni är inget annat än människor som vi, utan något särskilt som ger er företräde framför oss. Ni vill bara hindra oss från att dyrka det våra fäder dyrkade – avgudarna och idolerna. Kom då med ett klart och tydligt bevis som visar att ni verkligen är sända av Allah."

De krävde ett mirakel eller ett övernaturligt tecken, samtidigt som de förkastade det faktum att budbärare är människor, och de höll fast vid sina fäders sedvänjor utan att använda sitt förnuft.

Lärdomar från versen:

1. Tron på Allah är en naturlig och självklar sanning – när himlarna och jorden vittnar om sin Skapare, finns det ingen plats för tvivel. Den som betraktar skapelsen med insikt finner vägen till Skaparen.
2. Allahs nåd är vidsträckt – Han kallar människor till tron inte för att straffa dem omedelbart, utan för att förlåta dem och ge dem anstånd till en fastställd tid. Detta visar på Hans barmhärtighet och tålamod med sina tjänare.
3. Islam uppmanar till förnuft och eftertanke – versen uppmanar människor att använda sitt förstånd och inte blint följa fädernas traditioner, särskilt när dessa strider mot sanningen.
4. Budbärare är människor, men med ett uppdrag från Allah – deras mänsklighet är inte ett bevis på att de inte kan vara sända, utan tvärtom, Allah sänder alltid budbärare från deras eget folk för att de ska kunna förstå dem.
5. Att kräva bevis är inte fel i sig – men när bevisen redan har kommit och hjärtat ändå är förhärdat, då blir kravet på fler bevis ett uttryck för envishet och vägran att acceptera sanningen.