Sura Al-Isra — Vers 29

Förklaring av ord och uttryck i versen:

• "MAGHLŪLATAN" (مَغْلُولَةً): Bunden, som en hand som är fjättrad vid halsen med en kedja. Detta är en bildlig beskrivning av att vara ytterst snål och vägra att ge ut något alls.
• "TABSUT'HĀ" (تَبْسُطْهَا): Att sträcka ut handen, det vill säga att ge frikostigt och spendera.
• "KULLA AL-BAST" (كُلَّ الْبَسْطِ): Att sträcka ut handen till det yttersta, det vill säga att slösa och ge bort allt man äger utan måtta.
• "MALŪMAN" (مَلُومًا): Någon som blir klandrad och kritiserad av människor för sitt beteende.
• "MAHSŪRAN" (مَحْسُورًا): Någon som är utmattad och uttömd, som har förlorat sina resurser och inte har något kvar att ge, och därför sitter hjälplös och ångerfull.

Tolkning av versen:

I denna ädla vers vägleder Allah den troende till en balanserad och måttfull hållning i fråga om att spendera och hålla tillbaka. Versen förbjuder två ytterligheter:

För det första: Att vara snål och hålla fast vid sina pengar, som om handen vore fjättrad vid halsen. Detta innebär att man vägrar att ge ut det som är rätt och nödvändigt, vare sig det gäller ens egen familjs behov, att hjälpa de fattiga, eller att stödja det som är gott och rättfärdigt. Den som gör detta skadar sig själv och sina nära och kära, och försummar sin plikt gentemot Allah och samhället.

För det andra: Att slösa och spendera utan måtta, så att man ger bort allt man äger tills man själv blir fattig och hjälplös. Den som gör detta kommer att sitta klandrad av människor som ser hur han har förstört sin egendom, och han kommer att vara uttömd och ångerfull, utan medel att försörja sig själv eller hjälpa andra.

Allah uppmanar alltså till en medelväg – en generositet som är klok och balanserad, där man ger ut det som är lämpligt utan att vare sig vara snål eller slösaktig. Detta är den hållning som bäst tjänar individen och samhället, och som gör att man bevarar sin värdighet och inte blir föremål för kritik eller ånger.

Lärdomar och vägledning från versen:

1. Balans i alla ting: Islam lär oss att måttfullhet är den bästa vägen i livet, särskilt när det gäller pengar och resurser. En människa som lever i balans undviker både fattigdomens förnedring och slöseriets ånger.
2. Omsorg om familj och samhälle: Versen påminner oss om att vi har ett ansvar gentemot våra familjer och de behövande. Att hålla tillbaka det som är nödvändigt är en form av orättvisa, medan att ge med visdom är en dygd som för oss närmare Allah.
3. Skydd mot ånger och kritik: Genom att följa denna vägledning skyddar vi oss själva från människors klander och från den djupa ånger som följer på slöseri. En klok människa tänker på framtiden och bevarar sina resurser för både nuet och morgondagen.
4. Islam är en religion av medkänsla och förnuft: Denna vers visar att islam inte uppmuntrar till vare sig girighet eller slöseri, utan till en generositet som präglas av visdom och eftertanke. Detta är en religion som vill människans bästa i alla aspekter av livet – andligt såväl som materiellt.
5. Att ge är en välsignelse, men med måtta: Allah älskar den som ger, men Han vill att givandet ska vara hållbart och inte leda till att man själv blir en börda för andra. På så sätt skyddas både givaren och mottagaren, och välsignelsen i det man ger blir bestående.