Sura Al-Kahf — Vers 15

Ordens betydelser:

• آلِهَةً (ilahia): gudomar eller avgudar som de dyrkade.
• لَوْلَا (lawla): varför inte, eller borde de inte.
• بِسُلْطَانٍ بَيِّنٍ (bisultanin bayyin): ett tydligt och klart bevis eller argument.
• افْتَرَى (iftara): att uppfinna en lögn eller fabricera en osanning.

Tolkning av versen:

De troende ungdomarna (ashab al-kahf) vände sig till varandra och sade: "Dessa människor, vårt eget folk, har tagit sig gudomar utöver Allah – de dyrkar avgudar utan något som helst bevis eller rationellt argument för sin handling. Varför kommer de inte med ett tydligt bevis för att rättfärdiga sin dyrkan? De har ingen grund för sitt påstående. Därför finns det ingen mer orättvis människa än den som finner upp lögner om Allah, genom att tillskriva Honom medhjälpare eller partners i dyrkan, och påstår att dessa avgudar förtjänar tillbedjan. Detta är den yttersta orättvisan och det största förtalet mot den Allsmäktige."

Lärdomar och budskap från versen:

• Sanningen kräver inga rädslor eller kompromisser; de troende ungdomarna stod fast vid sin tro trots att de var i minoritet och utsatta för påtryckningar från sitt eget folk.
• Dyrkan av Allah ensam måste bygga på kunskap och bevis, medan avgudadyrkan saknar all logisk grund – detta visar islams rationalitet och tydlighet.
• Att tillskriva Allah en partner är den största orättvisan, eftersom det kränker Hans rätt att dyrkas ensam och förvränger människans syfte i livet.
• Versen uppmuntrar muslimer att alltid söka tydliga bevis i sin tro och att avvisa blind efterföljelse av traditioner som saknar grund, vilket gör islam till en religion av medvetenhet och insikt.
• Den inger hopp och styrka för den som känner sig ensam i sin tro – att stå för sanningen, även när omgivningen är emot en, är en väg till Allahs belåtenhet och frälsning.