Sura Maryam — Vers 22

Ord och uttryck i versen:

• "Fa-ḥamalat-hu" (فَحَمَلَتْهُ): Hon blev havande med honom, det vill säga med Jesus (ʿalayhi as-salām).
• "Fa-intabadhat bihi" (فَانتَبَذَتْ بِهِ): Hon drog sig undan med honom, det vill säga med fostret i sin mage.
• "Makānan qaṣiyyā" (مَكَانًا قَصِيًّا): En avlägsen och fjärran plats, långt borta från människorna.

Tolkning av versen:

Efter att ängeln Jibrīl (Gabriel) hade blåst in i öppningen av Maryams kläder, nådde anden hennes livmoder, och hon blev med barn genom Guds makt och vilja – utan någon make. När graviditeten blev tydlig och hon fruktade människornas anklagelser och förebråelser, eftersom de skulle anse att hon begått en synd, drog hon sig undan med fostret i sin mage till en avlägsen plats, långt borta från sin familj och sitt folk. Hon valde ensamheten för att skydda sig själv och sitt barn från deras onda tungor och för att undvika deras misstankar, i väntan på vad Gud skulle besluta.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Guds makt är oinskränkt – Han kan skapa ett barn utan en far, precis som Han skapade Adam utan vare sig far eller mor. Detta stärker tron på att ingenting är omöjligt för Honom.
2. Maryam (frid vare med henne) är ett föredöme i fromhet och hängivenhet – hon litade på Gud i den svåraste stunden och valde att avlägsna sig från människorna snarare än att hamna i konflikt eller rättfärdiga sig själv inför dem.
3. Att söka avskildhet och avlägsna sig från människor kan vara en legitim handling när man fruktar för sin religion, sin heder eller sitt liv. Det är en visdom som visar på betydelsen av att skydda sig själv från misstankar och förtal.
4. Versen lär oss att tålamod och tillit till Gud är nyckeln i prövningar – Maryam bar en börda som ingen annan kvinna burit, men hon mötte den med stillhet och överlämnande åt Guds plan.
5. Den påminner oss om att människors omdöme ofta är orättvist, men att den som är sann mot Gud inte behöver frukta deras åsikter, ty Gud är den som belönar de uppriktiga och försvarar dem i rätt tid.