Sura As-Sajda — Vers 9

Ordens betydelser:

• سَوَّاهُ – fullbordade och fulländade hans skapelse.
• نَفَخَ فِيهِ مِن رُّوحِهِ – ingav i honom den ande som tillhör Allahs befallning, genom att ängeln blåste in själen i honom.
• السَّمْعَ – hörseln.
• الْأَبْصَارَ – synen.
• الْأَفْئِدَةَ – hjärtan, det vill säga förståndet och insikten.
• قَلِيلًا مَّا تَشْكُرُونَ – ni visar endast ringa tacksamhet.

Tolkning av versen:

Efter att ha nämnt människans skapelse från lera, fortsätter denna ädla vers med att förklara hur Allah fullbordade människans skapelse och gav henne en vacker och proportionerlig gestalt. Därefter ingav Han i henne själen, som är ett av Hans särdrag, genom att ängeln blåste in den i henne, varvid hon blev en levande varelse efter att ha varit livlös.

Allah har också gett människan stora gåvor: hörsel för att uppfatta ljud, syn för att se ting och färger, samt hjärtan (förstånd) för att skilja mellan gott och ont, nyttigt och skadligt. Trots dessa väldiga välsignelser är människans tacksamhet till sin Herre mycket ringa – hon tackar inte som sig bör, utan försummar ofta att erkänna dessa gåvor och använda dem i lydnad till Allah.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Allahs fulländade skapelse av människan visar på Hans stora makt och omsorg, vilket bör fylla hjärtat med vördnad och kärlek till Honom.
2. Att tillskriva själen till Allah (genom uttrycket "Hans ande") visar på människans ädla ställning hos sin Skapare, vilket bör göra henne ödmjuk och tacksam.
3. De tre gåvorna – hörsel, syn och förstånd – är bland de största välsignelserna; de bör användas för att söka kunskap, begrunda skapelsen och lyda Allah.
4. Versen väcker människans samvete och påminner henne om att hon ofta är otacksam, vilket uppmanar henne att ständigt tacka Allah med ord, hjärta och handling.
5. Denna vers inbjuder människan att reflektera över sin egen skapelse, vilket stärker tron och fördjupar kärleken till Islam, som lär oss att uppskatta Allahs gåvor och använda dem på rätt sätt.