Sura Az-Zumar — Vers 38

Ordens betydelser:

• تَدْعُونَ – de som ni åkallar/tillber.
• بِضُرٍّ – med skada eller ont.
• كَاشِفَاتُ – de som kan avlägsna/undanröja.
• مُمْسِكَاتُ – de som kan hålla kvar/förhindra.
• حَسْبِيَ – mig räcker (Allah är min tillräcklighet).

Tolkning av versen:

Om du, o Profet, frågar dessa avgudadyrkare: "Vem har skapat himlarna och jorden?" – kommer de utan tvekan att svara: "Allah har skapat dem." De erkänner alltså att Allah är Skaparen, trots att de tillber andra vid sidan av Honom. Säg till dem, för att visa hur maktlösa deras avgudar är: "Berätta för mig om dessa som ni åkallar i stället för Allah – om Allah vill drabba mig med skada eller prövning, kan de då avlägsna den skadan? Eller om Han vill visa mig barmhärtighet genom välsignelse och välgång, kan de då hindra Hans barmhärtighet från att nå mig?" Svaret är självklart nej, för ingen har makt att ändra på Allahs beslut. Säg därför: "Allah är mig tillräcklig. Honom förlitar sig de som söker stöd på, och på Honom ensam sätter de sin tillit i alla sina angelägenheter – vare sig det gäller att uppnå det som gagnar dem eller att avvärja det som skadar dem."

Lärdomar från versen:

1. Människans naturliga medvetenhet bekräftar att Allah är Skaparen av allt, och detta är ett tydligt bevis på Hans existens och enhet.
2. Att erkänna Allah som Skapare förpliktigar människan att endast tillbe Honom, för den som skapar är värdig dyrkan – inte de som varken skapar eller kan gagna eller skada.
3. Sann tillit till Allah ger hjärtat frid och trygghet, och den som förlitar sig på Allah kommer inte att svikas, för Allah tar hand om den som sätter sin lit till Honom.
4. Versen lär oss att vända oss till Allah i alla situationer – både vid motgång och medgång – och att inte förvänta sig hjälp från någon annan än Honom, för allt sker genom Hans vilja.