Sura Ghafir — Vers 12

Förklaring av viktiga ord i versen:

• ”Ḥukm” (الحكم): Domen och avgörandet.
• ”Al-ʿAliyy” (العلي): Den Upphöjde, den som är högst i sitt väsen, sin makt och sitt herravälde.
• ”Al-Kabīr” (الكبير): Den Store, den som allt är mindre än, och som har all storhet och majestät.

Tolkning av versen:

Detta straff som ni nu får uppleva, ni förnekare, är en direkt följd av ert eget beteende i det jordiska livet. När ni kallades till att dyrka Allah ensam och att vara uppriktiga i er tro gentemot Honom, utan någon medgud, avvisade ni detta med otro och högmod. Men när någon gjorde en annan gud vid sidan av Allah, eller när man nämnde en medgud tillsammans med Honom, trodde ni på det och accepterade det. Ni vände er alltså bort från sanningen och omfamnade lögnen. Därför är domen denna dag – om ert straff och er eviga vistelse i elden – helt och hållet Allahs, den Upphöjdes, den Stores. Ingen annan än Han har rätt att döma, och Hans dom är rättvis och oundviklig. Han är upphöjd över allt i sitt väsen, sin makt och sin storhet, och allt som ni tidigare dyrkade vid sidan av Honom är intet inför Honom.

Lärdomar och vägledning från versen:

• Människans öde i livet efter detta är en direkt konsekvens av hennes val här i världen; den som väljer otro och avgudadyrkan får bära frukterna av sina handlingar.
• Ren monoteism (tawḥīd) är kärnan i all tro, och att avvisa den är roten till all fördärv och bestraffning.
• Allahs dom är absolut och rättvis, och ingen kan ifrågasätta eller ändra den. Hans upphöjdhet och storhet kräver att vi ödmjukar oss inför Honom och följer Hans vägledning.
• Versen inbjuder människan att reflektera över sitt förhållningssätt till sanningen: Är hon redo att acceptera den när den kommer, eller vänder hon sig bort av högmod? Islam uppmanar till ödmjukhet och uppriktighet, vilket leder till framgång i båda världarna.