Sura Ghafir — Vers 50

Ord och uttryck i versen:

• بِالْبَيِّنَاتِ: Med tydliga bevis och klara argument.
• بَلَى: Jo, visst (ett jakande svar som bekräftar det som sagts).
• فَادْعُوا: Kalla då på era gudar eller be själva.
• فِي ضَلَالٍ: I villfarelse och förlust, meningslöst och utan nytta.

Tolkning av versen:

När de otrogna i helvetet ber väktarna (änglarna som vaktar helvetet) att be till sin Herre att lätta på straffet för dem en enda dag, svarar väktarna dem med förebråelse: "Kom inte era sändebud till er med tydliga bevis och klara argument från Allah, och varnade er för detta straff?" Då erkänner de otrogna och säger: "Jo, visst kom de till oss med sanningen och tydliga bevis, men vi förnekade dem." Väktarna säger då till dem, hånfullt och förebrående: "Kalla då själva på era gudar och be till dem, ty vi kommer inte att be för er eller lätta ert straff, och vi går inte i förbön för er." Sedan klargör Allah att de otrognas böner inte är till någon nytta, utan de är förgäves och går förlorade, eftersom de inte accepteras på grund av deras otro – de har ingen framgång och inget svar.

Lärdomar och budskap från versen:

• Att erkänna sanningen när det är för sent är inte till nytta; det som räddar en är att tro och lyda Allah innan döden kommer.
• De som förkastar Allahs budbärare och deras tydliga bevis kommer att ångra sig i helvetet, men ångern då är meningslös.
• Böner från en icke-troende som inte tror på Allah och inte följer Hans vägledning är inte accepterade och har ingen effekt – därför måste man söka Allahs närhet genom tro och goda handlingar i detta liv.
• Allahs rättvisa är fullkomlig: ingen bestraffas utan att bevisen har framlagts för dem genom sändebuden, och ingen kan skylla på okunnighet efter att budskapet har nått dem.
• Den som förlitar sig på andra än Allah eller på sina egna gudar kommer att svikas, för ingen kan hjälpa eller rädda någon från Allahs straff utom genom Hans tillåtelse och för den som är troende.