Sura Fussilat — Vers 35

Förklaring av viktiga ord i versen:

• يُلَقَّاهَا: Ingen ges framgång till denna egenskap, eller ingen vägleds till den och får den som en del av sin natur.
• صَبَرُوا: De som höll ut och var tålmodiga, som tvingade sina själar att uthärda det svåra och avstå från hämnd.
• حَظٍّ عَظِيمٍ: En stor andel eller lott av gott, välsignelse och belöning i både detta liv och det kommande.

Tolkning av versen:

Denna ädla vers kommer som en fortsättning på Guds ord där Han uppmanar till att möta ondska med godhet, så att fienden blir som en nära vän. Här förklarar Gud att denna välsignade egenskap – att bemöta det onda med det goda, att förlåta och vara överseende – inte ges till någon utom till dem som har tålamod och uthållighet. De är de som bär på oförrätter, styr sina känslor och inte låter ilskan ta över, utan svarar på hat med kärlek och på orättvisa med förlåtelse.

Gud upprepar sedan betoningen genom att säga att denna egenskap inte heller ges till någon utom till den som har en stor lott – det vill säga en riklig andel av gott, välsignelse och lycka i detta liv och i det eviga livet. Detta är en egenskap som endast de högsta själarna når, de som Gud har välsignat med visdom och insikt, och som har insett att segern inte ligger i hämnd utan i självbehärskning och förlåtelse.

Lärdomar och budskap från versen:

• Tålamod är nyckeln till att uppnå de högsta moraliska egenskaperna; utan det kan ingen bemöta ondska med godhet.
• Att bemöta det onda med det goda är en av de största dygderna som endast de med en stor andel av gott och välsignelse uppnår.
• Den som praktiserar denna egenskap får en enorm belöning från Gud, både i detta liv genom hjärtats frid och i det kommande livet genom paradisets njutningar.
• Islam uppmuntrar till att bygga broar av kärlek och förlåtelse mellan människor, även med dem som visar fientlighet, vilket speglar religionens djupa visdom och dess strävan att skapa ett harmoniskt samhälle.
• Denna vers inspirerar den troende att inte ge efter för svaghet eller hämndbegär, utan att höja sig över provokationer med en ädel och ren själ, i enlighet med det som Gud älskar och är nöjd med.