Sura Al-Jathiya — Vers 23

Förklaring av några ord i versen:

• "Hawāh" (هواه): Det vill säga hans egna begär och lustar.
• "Khatama" (ختم): Förseglade, det vill säga stängde och förhindrade.
• "Ghishāwah" (غشاوة): Ett täcke eller en hinna som hindrar från att se.

Tolkning av versen:

Fråga, o Profet, om den som har tagit sina egna begär och lustar som sin gud – han följer inget annat än sitt eget tycke och gör allt som hans själ finner behag i, utan att tänka på vad som är rätt eller fel. En sådan människa har Gud låtit gå vilse medvetet, eftersom han har fått kunskap om sanningen men ändå vänt sig bort från den. Gud har förseglat hans hörsel så att han inte kan ta emot eller dra nytta av påminnelser och varningar, och Han har förseglat hans hjärta så att det inte kan förstå eller begrunda vägledningen. Dessutom har Gud lagt ett täcke över hans ögon så att han inte kan se Guds tecken och bevis. När Gud har låtit en sådan människa gå vilse, vem kan då vägleda honom efter det? Ingen alls! Ska ni inte tänka efter, o människor, och förstå att den som följer sina begär och överger Guds vägledning aldrig kommer att finna någon som kan rädda honom från villfarelsen?

Lärdomar från versen:

1. Att följa sina egna begär och lustar är en form av avgudadyrkan, eftersom man då lyder sina önskningar istället för att lyda Gud.
2. Kunskap utan handling och utan uppriktighet leder inte till vägledning – tvärtom kan den bli ett bevis mot människan och en orsak till hennes undergång.
3. Guds försegling av hjärta, hörsel och syn är en rättvis följd av människans egna val att vända sig bort från sanningen.
4. Vägledning ligger helt i Guds hand – ingen kan vägleda den som Gud har låtit gå vilse, och ingen kan vilseleda den som Gud har väglett.
5. Versen är en stark varning till varje troende att inte låta sina egna önskningar styra över Guds lagar, och en uppmaning att alltid underordna sig Guds vilja i alla handlingar och beslut.