Sura Al-Jathiya — Vers 22

Ordens betydelser:

• بِالْحَقِّ (med sanningen): Med rättvisa, visdom och ett allvarligt syfte – inte för skojs skull eller utan mening.
• كَسَبَتْ (har förvärvat): Det som själen har gjort av goda eller onda handlingar under sitt liv.
• لَا يُظْلَمُونَ (de ska inte orättvisas): Ingen ska få sina goda gärningar minskade, inte heller ska någon få sina synder förstorade eller bestraffas för det de inte har gjort.

Tolkning av versen:

Allah, den Upphöjde, har skapat himlarna och jorden med sanning, rättvisa och djup visdom. Han skapade dem inte i onödan eller som en lek, utan för en allvarlig och meningsfull avsikt. Skapelsen vittnar om Hans makt och fullkomlighet, och den är en inbjudan till människan att begrunda och tro på sin Skapare.

Bland de viktigaste syftena med skapelsen är att varje själ ska få sin fulla lön för det den har förtjänat – gott för gott och ont för ont – på Uppståndelsens dag. Ingen ska behandlas orättvist: den som gjorde gott ska inte få sin belöning minskad, och den som gjorde ont ska inte bestraffas mer än vad handlingen förtjänar. Allah är rättvis mot alla Sina tjänare, och Hans rättvisa är fullkomlig och utan minsta brist.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Skapelsen har ett syfte – himlarna och jorden skapades inte förgäves, vilket väcker människans förnuft att söka meningen med sitt eget liv och sin existens.
2. Rättvisans fullkomlighet – Allah är rättvis och kommer inte att förlora någon människas handling, varken stor eller liten. Detta ingjuter trygghet i hjärtat hos den troende och gör att man litar på Allahs dom.
3. Ansvarstagande – varje människa bär ansvaret för sina egna handlingar, vilket uppmuntrar till att göra gott och avhålla sig från ont, eftersom ingen handling går förlorad hos Allah.
4. Hopp och fruktan – versen förenar hoppet om Allahs rättvisa belöning med fruktan för Hans rättvisa bestraffning, vilket är grunden för ett balanserat andligt liv.
5. Kärlek till Allah – när människan inser att hennes Skapare är rättvis och inte orättvisar någon, växer hennes kärlek och tacksamhet till Honom, och hon närmar sig Honom med ödmjukhet och lydnad.