Sura Al-Ma'ida — Vers 14

Ord som behöver förklaras:

• "Mīthāq" (ميثاق): Ett starkt och bindande löfte eller förbund.
• "Fanasū" (فنسوا): De övergav och försummade, inte att de glömde i vanlig bemärkelse.
• "Ḥaẓẓan" (حظًا): En del eller andel.
• "Fa-aghraynā" (فأغرينا): Vi väckte, hetsade eller framkallade.

Tolkning av versen:

På samma sätt som Vi tog ett löfte från judarna, tog Vi också ett löfte från dem som kallade sig kristna – de som påstod att de var Jesu (Isa), fred vare med honom, efterföljare och Guds hjälpare. Vi åtog dem att tro på Allahs enhet, att följa sina sändebud och att stödja dem. Men de bröt detta förbund och övergav en betydande del av det de hade påmints om i sina heliga skrifter, precis som judarna före dem hade gjort. De förvrängde sin religion och avvek från sanningen.

Som en följd av detta lät Allah fiendskap och starkt hat uppstå mellan de olika kristna grupperna och sekterna. Dessa fiendskaper och konflikter kommer att bestå ända fram till Domedagen, då de strider mot varandra och förklarar varandra som otroende. På Domedagen kommer Allah att underrätta dem om allt de gjorde i världen, och Han kommer att straffa dem för deras handlingar och för deras brott mot förbundet.

Lärdomar och budskap från versen:

• Att kalla sig vid ett namn räcker inte; det som räknas är uppriktig tro och lydnad mot Allahs bud.
• Att bryta ett löfte med Allah leder till splittring, fiendskap och förlust av vägledning.
• Allahs straff är säkert, och ingen handling förblir dold för Honom – allt kommer att uppenbaras på Domedagen.
• Versen varnar för att försumma Guds påminnelser och uppmanar till att hålla fast vid enhet och sanning för att undvika splittring och hat.