Sura Ar-Rahman — Vers 18

Ordens betydelser:

• آلَاء (ālāʾ): Välsignelser, nådegåvor och gåvor som inte kan räknas.
• رَبّكُمَا (rabbikumā): Er Herre – syftar på både människor och jinn (de två väsendena som adresseras).
• تُكَذِّبَانِ (tukadhdhibāni): Förnekar ni båda – i betydelsen att förneka eller avvisa sanningen om dessa välsignelser.

Tolkning av versen:

Denna vers är en retorisk fråga som upprepas flera gånger i Sura Ar-Rahman, riktad till både människor och jinn. Den ifrågasätter: Vilken av er Herres alla otaliga välsignelser kan ni båda förneka? Med detta menas att Gud har skänkt er ett överflöd av nådegåvor – såsom livet, hälsan, förnuftet, maten, drycken, himlen, jorden, solen, månen, havet och allt som finns däri – och trots detta vänder ni er bort och förnekar Hans godhet. Frågan är inte ute efter ett svar, utan syftar till att väcka människans samvete och få henne att inse hur otacksam hon är inför allt det goda hon fått. Den understryker att ingen av dessa välsignelser kan förnekas, eftersom de är synliga och påtagliga i varje ögonblick av tillvaron.

Lärdomar och insikter från versen:

• Versen lär oss att vara ständigt tacksamma mot Gud för Hans oändliga gåvor, och att vi aldrig ska ta dem för givna.
• Den påminner oss om att förnekelse av Guds välsignelser är en form av otacksamhet som leder till andlig blindhet.
• Den uppmanar oss att reflektera över naturen och vår egen existens som bevis på Guds barmhärtighet och omsorg.
• Den ingjuter i hjärtat en känsla av ödmjukhet inför Skaparen, som har gett oss allt vi behöver utan att vi förtjänat det.
• Den stärker tron på att Gud är den Ende som förtjänar tillbedjan, eftersom Han ensam är källan till allt gott.