Sura Al-Balad — Vers 15

Ordens betydelser:

• يَتِيمًا (yatīman): Ett barn som har förlorat sin far.
• ذَا مَقْرَبَةٍ (dhā maqrabah): En som är nära släkt.

Tolkning av versen:

Denna vers beskriver en av de ädla handlingar som människan uppmanas att utföra – att ge mat till en föräldralös som är nära släkt. Det handlar om ett barn som har mist sin far och som dessutom har en familjeband till den som ger. Här förenas två välsignade handlingar: att hjälpa den behövande och att upprätthålla släktbanden. Att ge till en föräldralös släkting innebär en dubbel belöning, eftersom det både är en välgörenhet och en handling av omtanke om familjen. Versen nämner också att detta sker under en svår tid av hunger, vilket gör handlingen ännu mer värdefull och uppskattad hos Gud.

Lärdomar och vägledning från versen:

• Islam lägger stor vikt vid att ta hand om de svaga i samhället, särskilt föräldralösa barn.
• Att hjälpa släktingar som är i nöd är en handling som kombinerar två dygder: välgörenhet och att stärka familjebanden.
• Värdet av en god handling ökar när den utförs under svåra omständigheter, som när man själv har begränsade resurser.
• Versen uppmuntrar muslimer att vara medkännande och generösa, och påminner om att det är en väg till Guds välbehag och till ett bättre samhälle.