سَأَلَ سَائِلٌ بِعَذَابٍ وَاقِعٍ(1) EN MAN frågade om ett straff som väntar |
لِّلْكَافِرِينَ لَيْسَ لَهُ دَافِعٌ(2) dem som förnekar sanningen och som ingen kan avvärja, |
مِّنَ اللَّهِ ذِي الْمَعَارِجِ(3) [ett straff] från Gud till vilken många vägar leder upp. |
تَعْرُجُ الْمَلَائِكَةُ وَالرُّوحُ إِلَيْهِ فِي يَوْمٍ كَانَ مِقْدَارُهُ خَمْسِينَ أَلْفَ سَنَةٍ(4) Till Honom stiger änglarna och den heliga ingivelsens ande upp under en dag vars längd är femtiotusen år. |
فَاصْبِرْ صَبْرًا جَمِيلًا(5) Uthärda därför [dina prövningar, Muhammad,] med väl buret tålamod! |
إِنَّهُمْ يَرَوْنَهُ بَعِيدًا(6) De ser [straffet] som något mycket avlägset, |
وَنَرَاهُ قَرِيبًا(7) men Vi ser det som något som ligger helt nära! |
يَوْمَ تَكُونُ السَّمَاءُ كَالْمُهْلِ(8) Den Dagen skall himlen likna smält koppar |
وَتَكُونُ الْجِبَالُ كَالْعِهْنِ(9) och bergen skall vara som högar av rödfärgad ull. |
وَلَا يَسْأَلُ حَمِيمٌ حَمِيمًا(10) Ingen vän frågar efter en vän; |
يُبَصَّرُونَهُمْ ۚ يَوَدُّ الْمُجْرِمُ لَوْ يَفْتَدِي مِنْ عَذَابِ يَوْمِئِذٍ بِبَنِيهِ(11) [ändå] får de se varandra. För att köpa sig fri från straffet kommer den obotfärdige syndaren den Dagen att vilja offra [till och med] sina barn, |
وَصَاحِبَتِهِ وَأَخِيهِ(12) sin hustru, sin broder, |
وَفَصِيلَتِهِ الَّتِي تُؤْوِيهِ(13) de anhöriga som hade beskyddat honom, |
وَمَن فِي الْأَرْضِ جَمِيعًا ثُمَّ يُنجِيهِ(14) ja, alla jordens invånare - [om] han på så sätt kan rädda sig. |
كَلَّا ۖ إِنَّهَا لَظَىٰ(15) Ack, nej! [Han slipper inte ifrån denna] rasande eld |
نَزَّاعَةً لِّلشَّوَىٰ(16) som skall [bränna] bort hans hud upp till och med huvudsvålen! |
تَدْعُو مَنْ أَدْبَرَ وَتَوَلَّىٰ(17) Den kallar alla dem som vände ryggen [åt budskapet] och drog sig undan |
وَجَمَعَ فَأَوْعَىٰ(18) och dem som samlade och gömde [rikedomar i sina kassakistor]. |
۞ إِنَّ الْإِنسَانَ خُلِقَ هَلُوعًا(19) MÄNNISKAN är skapad rastlös och otålig. |
إِذَا مَسَّهُ الشَّرُّ جَزُوعًا(20) Hon beklagar sig så fort hon drabbas av något ont, |
وَإِذَا مَسَّهُ الْخَيْرُ مَنُوعًا(21) men om det goda kommer på hennes lott visar hon [de behövande] ifrån sig. |
إِلَّا الْمُصَلِّينَ(22) [Så uppträder] inte de som med allvar ger sig hän åt sin andakt |
الَّذِينَ هُمْ عَلَىٰ صَلَاتِهِمْ دَائِمُونَ(23) och som oförtröttligt förrättar sin bön, |
وَالَّذِينَ فِي أَمْوَالِهِمْ حَقٌّ مَّعْلُومٌ(24) och som av vad de äger [anslår] rättmätiga andelar |
لِّلسَّائِلِ وَالْمَحْرُومِ(25) åt tiggarna och dem som [i tysthet] lider nöd |
وَالَّذِينَ يُصَدِّقُونَ بِيَوْمِ الدِّينِ(26) och som tror på Domens dag |
وَالَّذِينَ هُم مِّنْ عَذَابِ رَبِّهِم مُّشْفِقُونَ(27) och fruktar sin Herres straff - |
إِنَّ عَذَابَ رَبِّهِمْ غَيْرُ مَأْمُونٍ(28) ingen kan vara säker på att gå fri från sin Herres straff - |
وَالَّذِينَ هُمْ لِفُرُوجِهِمْ حَافِظُونَ(29) och som håller sina begär i styr |
إِلَّا عَلَىٰ أَزْوَاجِهِمْ أَوْ مَا مَلَكَتْ أَيْمَانُهُمْ فَإِنَّهُمْ غَيْرُ مَلُومِينَ(30) och inte [ger fritt utlopp åt sin lust] med andra än sina hustrur eller dem som de rättmätigt besitter - inget klander kan då riktas mot dem; |
فَمَنِ ابْتَغَىٰ وَرَاءَ ذَٰلِكَ فَأُولَٰئِكَ هُمُ الْعَادُونَ(31) men går de längre är de syndare - |
وَالَّذِينَ هُمْ لِأَمَانَاتِهِمْ وَعَهْدِهِمْ رَاعُونَ(32) och de som troget fullgör sina förtroendeuppdrag och uppfyller sina löften, |
وَالَّذِينَ هُم بِشَهَادَاتِهِمْ قَائِمُونَ(33) och de som står fast vid sitt vittnesmål, |
وَالَّذِينَ هُمْ عَلَىٰ صَلَاتِهِمْ يُحَافِظُونَ(34) och de som slår vakt om bönen. |
أُولَٰئِكَ فِي جَنَّاتٍ مُّكْرَمُونَ(35) [Alla] dessa skall [hälsas] med hedersbetygelser i [paradisets] lustgårdar. |
فَمَالِ الَّذِينَ كَفَرُوا قِبَلَكَ مُهْطِعِينَ(36) HUR ÄR det fatt med [dessa] sanningens förnekare, som ivrigt tränger fram med sträckta halsar |
عَنِ الْيَمِينِ وَعَنِ الشِّمَالِ عِزِينَ(37) från höger och vänster i stora grupper? |
أَيَطْمَعُ كُلُّ امْرِئٍ مِّنْهُمْ أَن يُدْخَلَ جَنَّةَ نَعِيمٍ(38) Är det av iver att få stiga in i lycksalighetens lustgårdar? |
كَلَّا ۖ إِنَّا خَلَقْنَاهُم مِّمَّا يَعْلَمُونَ(39) Visst inte! De vet ju av vad de har skapats! |
فَلَا أُقْسِمُ بِرَبِّ الْمَشَارِقِ وَالْمَغَارِبِ إِنَّا لَقَادِرُونَ(40) Vid alla soluppgångars och alla solnedgångars Herre! Vi är sannerligen i stånd |
عَلَىٰ أَن نُّبَدِّلَ خَيْرًا مِّنْهُمْ وَمَا نَحْنُ بِمَسْبُوقِينَ(41) att i deras ställe sätta bättre [människor än de] - ingenting kan hindra Oss! |
فَذَرْهُمْ يَخُوضُوا وَيَلْعَبُوا حَتَّىٰ يُلَاقُوا يَوْمَهُمُ الَّذِي يُوعَدُونَ(42) Låt nu [förnekarna] fortsätta med sina ordlekar, till dess de står inför den Dag som de fått löfte om, |
يَوْمَ يَخْرُجُونَ مِنَ الْأَجْدَاثِ سِرَاعًا كَأَنَّهُمْ إِلَىٰ نُصُبٍ يُوفِضُونَ(43) den Dag då de skall skynda fram ur sina gravar, som om de hade bråttom att inställa sig [till andakten] inför sina gudabilder, |
خَاشِعَةً أَبْصَارُهُمْ تَرْهَقُهُمْ ذِلَّةٌ ۚ ذَٰلِكَ الْيَوْمُ الَّذِي كَانُوا يُوعَدُونَ(44) stirrande i marken, nedtyngda av skam. Detta är den Dag om vars ankomst de gång på gång har varskotts. |
أحمد العجمي
ابراهيم الاخضر
بندر بليلة
خالد الجليل
حاتم فريد الواعر
خليفة الطنيجي
سعد الغامدي
سعود الشريم
الشاطري
صلاح بوخاطر
عبد الباسط
عبدالرحمن العوسي
عبد الرشيد صوفي
عبدالعزيز الزهراني
عبد الله بصفر
عبد الله الجهني
علي الحذيفي
علي جابر
غسان الشوربجي
فارس عباد
ماهر المعيقلي
محمد أيوب
محمد المحيسني
محمد جبريل
المنشاوي
الحصري
مشاري العفاسي
ناصر القطامي
وديع اليمني
ياسر الدوسري
