Sura Hud — Vers 119

Förklaring av viktiga ord i versen:

• "Illā man raḥima rabbuka" – Undantaget är de som Herren visar barmhärtighet mot, det vill säga dem som Han vägleder till tron.
• "Wa li-dhālika khalaqahum" – För detta ändamål skapade Han dem, det vill säga för att de ska skiljas åt i vägval.
• "Wa tammat kalimatu rabbika" – Herrens ord har fullbordats, det vill säga Hans beslut och förutbestämda dom har fastställts.
• "La-amla'anna jahannama" – Jag ska helt visst fylla helvetet.

Tolkning av versen:

Undantaget från oenigheten är de som din Herre, Muhammad, har visat barmhärtighet mot genom att vägleda dem till tron och lydnad. Dessa människor tvistar inte om Guds enhet (tawḥīd) eller om det som sändebuden förde med sig från sin Herre, utan de är enade kring sanningen.

Allahs visdom krävde att Han skapade människorna och djinnerna med olika naturer och avsikter: en grupp som är välsignad och lycklig genom sin tro, och en annan grupp som är olycklig och fördärvad genom sin otro och synd. Varje människa underlättas för det som hon skapades för – den lyckliga för lyckans väg och den olyckliga för olyckans väg.

Och därmed fullbordades din Herres ord, som Han redan har beslutat i sin förutbestämda dom: att Han helt visst ska fylla helvetet med både djinner och människor – nämligen de som följde Satan och hans anhängare och inte lät sig vägledas till tron.

Lärdomar från versen:

• Allahs barmhärtighet är grunden för vägledning; ingen når sanningen utom genom Hans nåd, vilket får den troende att ständigt vända sig till Honom i ödmjukhet och bön.
• Skillnaden mellan människor i tro och handling är en del av Allahs skapelseordning och visdom – detta lär oss att inte förtvivla över ondskans existens, utan att förstå att allt sker enligt Guds fullkomliga plan.
• Guds ord och löfte är oåterkalleliga; helvetet kommer att fyllas med dem som vänder sig bort från sanningen, vilket varnar oss att ta vårt val på allvar och söka räddning genom tro och rättfärdighet.
• Versen uppmanar oss att tillhöra gruppen som fått barmhärtighet, genom att hålla fast vid enheten i tron och undvika splittring i religionen, vilket stärker gemenskapen bland de troende.