Sura Al-Kahf — Vers 36

Ordens betydelser:

• الساعة (As-Sāʿah): Den yttersta timmen, då allt skapelse ska upphöra och människorna ska återuppväckas för räkenskap.
• قائمة (Qāʾimah): Inträffande, skeende.
• رُدِدْتُ (Rudidtu): Jag förs tillbaka, återvänder.
• مُنقَلَبًا (Munqalaban): Återvändo, slutlig tillflykt och utgång.

Tolkning av versen:

Denna vers berättar om en rik man som ägde två fruktträdgårdar och var förblindad av sitt överflöd. Han sade: "Jag tror inte att den yttersta timmen kommer att inträffa, och jag tror inte att denna värld kommer att ta slut. Men om jag – som du påstår – skulle föras tillbaka till min Herre efter döden, så kommer jag säkerligen att finna en ännu bättre återvändo än denna trädgård." Han var övertygad om att hans rikedom i denna värld var ett bevis på hans höga rang hos Gud, och att han därför skulle få ännu bättre belöning i det som komma skall. Detta var ett uttryck för hans arrogans och hans förnekelse av uppståndelsen, trots att han såg Guds välsignelser framför sig.

Lärdomar och insikter från versen:

• Rikedom och världsliga framgångar kan förleda människan till högmod och få henne att glömma det eviga livet och räkenskapens dag.
• Att förneka uppståndelsen är en allvarlig synd som leder till självbedrägeri och förlust av välsignelser.
• Den troende ska se på Guds gåvor som ett förtroende och en prövning, inte som ett bevis på evig framgång eller en garanti för belöning i nästa liv.
• Sann visdom ligger i att ödmjuka sig inför Gud och inse att allt gott kommer från Honom, och att det slutliga målet är Hans välbehag, inte världslig rikedom.
• Versen varnar för att lita på sina egna gärningar och förmögenheter som en väg till frälsning, och påminner om att framgång i det eviga livet endast uppnås genom tro och rättfärdighet.