Sura Taha — Vers 111

Ord- och uttrycksförklaringar:

• ʿAnat (عَنَتْ): Att ödmjuka sig, böja sig i underkastelse och känna sig förödmjukad inför någon med makt.
• Al-Wujūh (الْوُجُوهُ): Ansiktena, som här syftar på de syndiga människornas ansikten på Domedagen.
• Al-Ḥayy (الْحَيّ): Den Levande, som aldrig dör och som har fullständigt liv.
• Al-Qayyūm (الْقَيُّوم): Den Självständige, som upprätthåller och uppehåller allt, den som styr över allt och inte behöver någon.
• Khāba (خَابَ): Förlorade, misslyckades och gick miste om allt gott.
• Ẓulm (ظُلْم): Orättvisa, och här avses i synnerhet shirk (att sätta medgudar vid sidan av Allah).

Tolkning av versen:

På Domedagen kommer alla varelser att ödmjuka sig och böja sina ansikten i underkastelse inför Allah, den Levande som aldrig dör och den Självständige som uppehåller och styr över allt. De syndiga människornas ansikten kommer att fyllas av förnedring och ödmjukhet, och de kommer att inse att de inte kan fly från Hans makt. Den som bär på orättvisa – vilket här innebär shirk, att tillskriva Allah medgudar – kommer att ha förlorat allt. Hans strävan har varit förgäves, och han har fört sig själv till undergång, eftersom shirk är den största orättvisan och den enda synd som Allah inte förlåter om man inte ångrar sig innan döden.

Lärdomar och insikter från versen:

1. Allahs egenskaper – att Han är den Levande och den Självständige – inger både fruktan och hopp. Vi fruktar Hans rättvisa, men vi hoppas på Hans nåd, för Han lever och styr över allt, och ingenting undgår Honom.
2. Ödmjukhet inför Allah är vägen till framgång. Den som böjer sig för Allah i detta liv kommer att få upprättelse, medan den som vägrar att ödmjuka sig inför Honom kommer att förödmjukas på Domedagen.
3. Shirk är den största orättvisan, eftersom det kränker Allahs rätt att ensam dyrkas. Den som avstår från shirk och renar sin tro från alla former av avgudadyrkan har säkrat sin framtid och vunnit Allahs välbehag.
4. Denna vers påminner oss om att ingen kan fly från Allahs dom. Därför är det klokt att vända tillbaka till Honom i tid, innan den dag då alla ansikten ödmjukas och ingen kan hjälpa en annan.