Sura Taha — Vers 110

Ord som behöver förklaras:

• "Mā bayna aydīhim" (ما بين أيديهم): Det som ligger framför dem, det vill säga det som väntar dem i livet efter detta och domens dag.
• "Mā khalfahum" (ما خلفهم): Det som ligger bakom dem, det vill säga det som de har lämnat efter sig i denna världen, deras handlingar och liv i jordelivet.
• "Lā yuḥīṭūna bihī ʿilman" (لا يحيطون به علمًا): De kan inte fullständigt omfatta eller förstå Honom med sin kunskap.

Tolkning av versen:

Allah den Upphöjde känner fullständigt till allt som människorna har framför sig – det som väntar dem på domens dag, såsom uppståndelsen, räkenskapen och belöningen eller straffet – och Han känner också till allt som de har lämnat bakom sig i denna värld, deras handlingar, ord och avsikter. Ingenting är dolt för Honom, varken det som har skett eller det som ska komma.

Samtidigt förtydligar versen att ingen av Allahs skapelser – vare sig änglar, profeter eller människor – kan omfatta Allah själv med sin kunskap. De kan inte fullständigt förstå Hans väsen, Hans egenskaper eller Hans fullkomliga visdom. Allahs kunskap är oändlig och omfattar allt, medan människans kunskap är begränsad och ofullständig. Ingen kan tränga in i Allahs hemligheter eller fatta Hans beslut, utan de är helt underställda Hans vilja och visdom.

Lärdomar och insikter från versen:

1. Allahs allomfattande kunskap – Versen lär oss att Allah vet allt, både det förflutna och det framtida, det synliga och det dolda. Detta inger trygghet i hjärtat hos den troende, som vet att ingenting av hans handlingar eller avsikter går förlorat hos Allah.
2. Ödmjukhet inför Allah – När vi inser att vi inte kan omfatta Allah med vår kunskap, fylls våra hjärtan med ödmjukhet och vördnad. Detta får oss att närma oss Honom med ödmjukhet och erkänna vår begränsning.
3. Uppmuntran till att förbereda sig för det som kommer – Eftersom Allah känner till allt som väntar oss på domens dag, uppmanas vi att leva våra liv i lydnad mot Honom och att förbereda oss för mötet med Honom genom goda handlingar.
4. Tröst för den troende – Den som vet att Allah har full kunskap om allt, finner tröst i att Allah ser hans ansträngningar och känner till hans uppriktighet, även om människor inte ser eller förstår.
5. Människans begränsning – Versen påminner oss om att människan, hur mycket kunskap hon än förvärvar, aldrig kan nå fullständig kunskap om Allah. Detta skyddar oss från högmod och får oss att alltid söka vägledning från Honom.