Sura Al-Anbiya — Vers 65

Ord som behöver förklaras:

• نُكِسُوا: De vändes tillbaka, de återfördes till sitt tidigare tillstånd.
• عَلَىٰ رُءُوسِهِمْ: Ett uttryck som betyder att de återvände till sin ursprungliga envishet och otro, som om de stjälptes upp och ner på sina huvuden.

Tolkning av versen:

Efter att profeten Ibrahim (Abraham), frid vare med honom, hade övertygat sitt folk med sitt starka argument och de erkänt att deras avgudar inte kunde tala, återvände de ändå till sin envishet och arrogans. De vände tillbaka till sin otro och sitt högmod, och sade till Ibrahim: "Du vet mycket väl att dessa avgudar inte talar – hur kan du då be oss att fråga dem?" De försökte använda detta som ett argument mot honom, men i själva verket blev det ett argument emot dem själva. Deras erkännande av att avgudarna inte kunde tala var ett bevis på att dessa inte förtjänade att dyrkas, och att deras dyrkan av dem var ren dumhet och villfarelse.

Lärdomar och budskap från versen:

• Sanningen kan vara tydlig och klar, men envishet och högmod kan hindra människor från att acceptera den, även när de själva erkänner den med sina tungor.
• En människas erkännande av sanningen, även om den följs av envishet, är ett bevis på att hjärtat innerst inne känner igen den – och detta är en dörr till vägledning om personen ödmjukar sig.
• Islam uppmanar till dialog och logiska argument, och profeten Ibrahims metod visar hur man bemöter människor med visdom och övertygande bevis, vilket gör sanningen uppenbar för alla med förstånd.