Sura Al-Anbiya — Vers 86

Ord som behöver förklaras:

• رَحْمَتِنَا (Vår nåd): Här avses Guds särskilda barmhärtighet och välsignelse, vilken innefattar profetians ära, vägledning och inträde i paradiset.
• الصَّالِحِينَ (De rättfärdiga): De vars inre och yttre handlingar är goda och uppriktiga, och som fullkomligt lyder Gud i allt de gör.

Tolkning av versen:

Vi (Allah) lät dem (profeterna Ismael, Idris och Dhul-Kifl, som nämns i föregående verser) ingå i Vår nåd och barmhärtighet, genom att Vi skänkte dem profetians ära, välsignade dem med ledning och slutligen lät dem inträda i paradiset. De var verkligen bland de rättfärdiga tjänarna, vars inre och yttre var uppriktigt gott – de lydde sin Herre, utförde det som befallts dem och avhöll sig från det som förbjudits. Deras rättfärdighet var fullkomlig och ren, skyddad från all brist och fördärv, ty profeternas godhet är ofelbar och fri från synd.

Lärdomar och vägledning från versen:

1. Allahs nåd är den största gåvan – den som uppnår den har vunnit allt, både i detta liv och i det kommande. Profeterna erhöll denna nåd genom sin fullkomliga lydnad och uppriktighet.
2. Rättfärdighet (صلاح) är inte enbart yttre handlingar, utan en kombination av ett rent inre och ett gott yttre. Den som vill närma sig Allah bör sträva efter att förbättra både sitt hjärta och sina gärningar.
3. Allah belönar dem som är uppriktiga i sin tro och lydnad – precis som Han tog emot profeterna i Sin nåd, så kommer Han att ta emot de rättfärdiga bland sina tjänare på Domedagen.
4. Versen inger hopp och uppmuntrar varje muslim att sträva efter rättfärdighet, ty vägen till Allahs nåd är öppen för alla som uppriktigt söker den, oavsett tid eller plats.