Sura Al-Hajj — Vers 60

Förklaring av viktiga ord i versen:

• "عاقب" – att straffa eller ge igen.
• "بمثل ما عوقب به" – med samma mått som man själv utsatts för.
• "بغي عليه" – att någon överträder gränsen mot en annan, dvs. fortsätter att förtrycka och kränka efter att den andre redan tagit ut sin rätt.

Tolkning av versen:

Det som nämnts tidigare i surah om att de som utvandrat för Guds skull ska få inträde i paradiset – detta är Guds löfte. Och den som utsätts för orättvisa och förtryck har tillåtelse att försvara sig och ge igen med samma mått som han själv blivit behandlad, utan att detta innebär synd för honom. Men om förtryckaren därefter fortsätter att kränka och överträda gränserna, då är det Guds löfte att Han ska hjälpa den förtryckte och ge honom seger över sin fiende. Ty Gud tillåter inte att den som tagit ut sin rätt på ett rättfärdigt sätt sedan ska utsättas för ytterligare övergrepp. Gud är förlåtande mot sina troende tjänare, Han dröjer med straffet för dem som syndar och Han förlåter deras synder när de vänder sig till Honom i ånger.

Lärdomar från versen:

1. Islam tillåter den som utsatts för orättvisa att försvara sig med samma mått, men uppmanar samtidigt till förlåtelse och överseende som en högre grad av fromhet.
2. Gud står alltid på den förtrycktes sida, och ingen orättvisa förblir ostraffad – även om den dröjer.
3. Versen inger hopp hos de svaga och förtryckta att Gud inte överger dem, och att rättvisan till slut kommer att segra.
4. Guds förlåtelse och barmhärtighet är vidsträckt – Han förlåter synder och dröjer med straff, vilket öppnar dörren för ånger och återvändande till Honom.
5. Denna vers lär oss att balansen mellan rättvisa och förlåtelse är en central del av islamisk etik, och att muslimen uppmanas att vara både stark i sin rätt och ödmjuk i sin barmhärtighet.