Sura Al-Qasas — Vers 56

Ordens betydelser:

• "Lā tahdī" – du kan inte vägleda (i betydelsen att skänka framgång till tro).
• "Man aḥbabta" – den som du håller kär och önskar vägledning för.
• "Al-muhtadīn" – de som är mottagliga för vägledning och som Gud i sin visdom vet är redo att följa den raka vägen.

Tolkning av versen:

O du Profet (Muḥammad, frid vare med honom), du kan inte skänka vägledning till den du älskar och önskar tro för – såsom din farbror Abū Ṭālib, som du ivrigt önskade skulle omfamna islam. Vägledning i dess sanna bemärkelse, det vill säga att öppna hjärtat för tron och ge framgång till lydnad, ligger helt och hållet i Guds hand. Det är endast Han som vägleder den Han vill bland Sina skapelser, i enlighet med Sin eviga kunskap och visdom. Ingen människa, oavsett hur ädel eller högt stående hon är, kan tvinga fram tro hos en annan. Gud är den som bäst känner till dem som i Sin föregående kunskap har förutbestämts att bli vägledda, och Han vet vilka som är förberedda och uppriktiga i sin strävan efter sanningen. Därför ska du inte sörja över dem som vänder sig bort, ty din uppgift är endast att förmedla budskapet, medan vägledningen tillhör Gud allena.

Lärdomar och insikter från versen:

1. Vägledning till sann tro är en gåva från Gud allena, och ingen människa – inte ens Profeten själv – kan skänka den åt någon annan. Detta lär oss ödmjukhet och att vi endast kan vara orsaker till gott, medan resultatet alltid ligger hos Gud.
2. Kärlek till en person – oavsett hur nära eller älskad – kan inte ersätta Guds vilja. Detta inger hopp om att vi ska vända oss till Gud i bön för dem vi älskar, men utan att förtvivla om de inte svarar.
3. Guds kunskap är allomfattande; Han vet exakt vem som är uppriktig i sin strävan efter sanningen. Detta uppmuntrar oss att vara ärliga i vår tro och våra handlingar, ty ingenting är dolt för Honom.
4. Versen tröstar den som bär på sorg över nära och kära som ännu inte funnit tron – den påminner om att hoppet alltid finns hos Gud, och att vi aldrig ska ge upp att be för dem, samtidigt som vi lämnar utgången i Hans händer.
5. Den lär oss att vår plikt är att förmedla sanningen på bästa sätt, men att vi inte ska bära bördan av andras val. Detta ger inre frid och skyddar oss från onödig ångest.