Sura Fatir — Vers 13

Förklaring av några ord i versen:

• يُولِجُ (yūliju): Låter något träda in i något annat, dvs. förlänger genom att infoga.
• قِطْمِيرٍ (qitmīr): Det tunna, vita hinnlagret som omsluter kärnan i en dadel.

Tolkning av versen:

Allah, den Upphöjde, låter natten träda in i dagen, så att natten blir kortare och dagen längre, och Han låter dagen träda in i natten, så att dagen blir kortare och natten längre. Detta sker i en ständig växling genom Hans visdom och makt. Han har även gjort solen och månen tjänliga för människan; båda löper i sina banor fram till en fastställd tid som Han ensam känner – och det är Domedagen. Den som gör allt detta är Allah, er Herre. Honom ensam tillhör allt herravälde och all makt. De som ni dyrkar vid sidan av Honom – avgudar och andra – äger inte ens så mycket som det tunna hinnlagret på en dadelkärna, hur skulle de då kunna vara värda er dyrkan eller kunna hjälpa er?

Lärdomar från versen:

• Versen visar på Allahs fullkomliga makt över skapelsen och Hans omsorg om människan genom att ordna dag och natt samt sol och måne för hennes liv.
• Den påminner om att allt i universum är underordnat Allahs vilja och löper mot en bestämd tid, vilket leder den troende till eftertanke och förtröstan på Honom.
• Den klargör att dyrkan endast är värd för Allah, eftersom allt annat är hjälplöst och saknar även den minsta makt – detta väcker i hjärtat en känsla av tacksamhet och ödmjukhet inför Allah.
• Versen uppmuntrar människan att reflektera över naturens under och därigenom stärka sin tro och sitt beroende av Allah, som är den ende som förtjänar dyrkan och lydnad.