Sura Fatir — Vers 38

Ordförklaringar:

• غَيْبِ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ: Allt som är dolt för människorna i himlarna och på jorden, såsom ting som ännu inte inträffat, hemligheter och det som ligger bortom människans sinnen och kunskap.
• بِذَاتِ الصُّدُورِ: Det som göms i brösten, det vill säga det som människor döljer i sina hjärtan och sinnen – såsom avsikter, tankar, känslor och inre föreställningar.

Tolkning av versen:

Denna vers bekräftar att Allah – den Upphöjde – har fullständig och allomfattande kunskap om allt som är dolt och fördolt i himlarna och på jorden. Ingenting, hur litet eller väl gömt det än må vara, kan undgå Hans vetskap. Han känner till allt som sker i det fördolda, oavsett om det rör sig om ting som ännu inte har skett, hemligheter i skapelsen eller det som ligger bortom människans uppfattningsförmåga.

Därefter betonar versen att Allah är väl förtrogen med det innersta i människornas bröst – det vill säga de avsikter, tankar, önskningar och föreställningar som människor bär inom sig, även sådant som de aldrig yppar med sina tungor. Han känner till de hemliga avsikterna, de dolda avsikterna och de inre rörelserna i hjärtat, vare sig de är goda eller onda. Om Han känner till det som är dolt i hjärtat, så är Han givetvis medveten om det som sägs och görs öppet.

Denna vers är en påminnelse till människan om att hon alltid är under Guds uppsikt, och att ingen handling eller tanke är dold för Honom. Därför bör människan vara uppmärksam på sina inre avsikter och handlingar, och frukta Allah i allt hon gör – i det öppna såväl som i det fördolda.

Lärdomar och vägledning från versen:

• Versen ingjuter gudsfruktan i hjärtat, då den lär oss att Allah ser och känner till allt, även det som är dolt i våra hjärtan. Den som inser detta vaknar upp till insikten att ingen handling eller tanke är fördold för Skaparen.
• Den lär oss att uppriktighet (ikhlas) är en grundpelare i tron – att våra handlingar och avsikter måste vara rena och uppriktiga inför Allah, eftersom Han känner till våra innersta motiv.
• Versen ger tröst åt den troende, då den bekräftar att Allah känner till de uppoffringar och goda avsikter som människor bär inom sig, även om andra inte ser dem. Ingenting av det goda går förlorat hos Allah.
• Den påminner om att ansvarsskyldigheten inför Allah omfattar både det yttre och det inre – inte bara handlingar utan även tankar och avsikter – vilket höjer den troendes moraliska medvetenhet.
• Den öppnar dörren till hopp och förtröstan, då den visar att Allah, som känner till allt, är rättvis i sin bedömning och aldrig förbiser något gott eller ont.