Sura Fatir — Vers 37

Ordens betydelser:

• يَصْطَرِخُونَ – De ropar med hög och förtvivlad röst.
• أَخْرِجْنَا – Ta oss ut (ur elden).
• النَّذِيرُ – Varnaren, det vill säga Profeten Muhammed (frid vare med honom), eller Koranen, eller grånandet (ålderdomen) som en påminnelse.

Tolkning av versen:

Dessa förnekare befinner sig i helvetets eld och ropar där med hög röst i förtvivlan och nöd, vädjande: "Vår Herre, ta oss ut härifrån, så ska vi utföra goda handlingar som är annorlunda än det vi brukade göra i världen – vi ska tro istället för att förneka och lyda istället för att trotsa." Då får de svaret som en förebråelse och tillrättavisning: "Gav Vi er inte ett långt liv i världen, en tid som räckte för den som ville begrunda och ta lärdom att omvända sig och återvända till Gud? Och kom inte varnaren till er – Profeten som varnade er för detta straff? Ni har alltså ingen ursäkt och inget försvar efter allt detta." Då sägs det till dem: "Smaka nu straffet för det ni gjorde, ty de orättfärdiga som förtryckte sig själva genom otro och synder har ingen hjälpare som kan rädda dem från Guds straff eller lätta det för dem."

Lärdomar från versen:

• Denna vers visar Guds stora barmhärtighet och rättvisa, då Han inte straffar någon utan att först ha gett dem tid och möjlighet att omvända sig.
• Den påminner oss om livets värde och att vi måste utnyttja vår tid i lydnad och goda handlingar innan det är för sent.
• Den lär oss att ånger och omvändelse måste ske i denna värld, innan döden och straffet kommer – för i det andra livet finns ingen återvändo.
• Den varnar oss för att förlita oss på falska ursäkter på Domedagen, och uppmuntrar oss att lyssna på varnare och vägledare medan vi fortfarande har möjlighet.
• Den inger hopp hos den som vill förändra sig, genom att visa att Gud gav oss tillräckligt med tid – så låt oss inte slösa bort den, utan sträva mot Hans nöje och paradis.