Sura As-Saffat — Vers 126

Ord som behöver förklaras:

• "Rab" (رَبّ): Härskare, Herre, Uppfostrare och Den som tar hand om och försörjer sina skapelser.
• "Aba'ikum al-awwalin" (آبَائِكُمُ الْأَوَّلِينَ): Era tidigare förfäder, de som levde före er.

Tolkning av versen:

Denna vers är en del av profeten Elias (Ilyas) budskap till sitt folk, israeliterna. Han påminner dem om att den ende som förtjänar deras dyrkan och lydnad är Allah – Han som är deras Herre och Skapare, och som även har skapat och tagit hand om deras tidigare förfäder. Om de erkänner att Allah är deras Herre och deras fäders Herre, hur kan de då vända sig bort från Honom och dyrka avgudar som varken skapar, försörjer eller skadar? Allah är den som har gett dem liv, uppfostrat dem, och gett dem alla välsignelser – Han är den som är värdig all tillbedjan, inte de livlösa avgudarna som de själva har tillverkat. Versen understryker att dyrkan av Allah inte är något nytt eller främmande, utan den är den ursprungliga och sanna vägen som även deras fäder följde.

Lärdomar och budskap från versen:

• Allah är den ende som förtjänar vår dyrkan, eftersom Han är vår Herre och våra förfäders Herre – Han som har skapat oss och tagit hand om oss från första början.
• Att dyrka Allah är att följa den naturliga och ursprungliga religionen som alla sanna profeter har kallat till, från de tidigaste generationerna till de sista.
• Versen lär oss att vara tacksamma mot Allah för alla Hans välsignelser, och att inte låta oss förledas av tomma föreställningar eller avgudar som varken kan hjälpa eller skada.
• Den påminner oss om att vår koppling till Allah är en koppling som går genom hela mänsklighetens historia – Han är den evige, som alltid har funnits och som alltid kommer att finnas, och som tar hand om alla sina skapelser med barmhärtighet och visdom.
• Genom att reflektera över denna vers inser vi hur viktigt det är att rena vår tro och rikta vår hängivenhet enbart till Allah, för att uppnå framgång i detta liv och i det kommande.