Sura Sad — Vers 27

Ordens betydelser:

• باطِلًا (bāṭilan): Förgäves, utan syfte, lek och tomhet.
• ظَنّ (ẓann): Föreställning, antagande eller tro.
• وَيْل (wayl): Ett uttryck för förödelse och straff, en varning om svår bestraffning.

Tolkning av versen:

Allah, den Upphöjde, förkunnar att Han inte skapade himlen, jorden och allt som finns däremellan utan ett högt syfte och visdom. Skapelsen är inte ett resultat av lek, slump eller tomhet – tvärtom är allt skapat med sanning, rättvisa och en djupare mening. Denna föreställning om att skapelsen skulle vara förgäves är just vad de som förnekar sanningen (kufār) antar, eftersom de förnekar uppståndelsen, räkenskapen och att allt kommer att återvända till sin Skapare. Därför hotar Allah dem med ett svårt öde – "wayl" – det vill säga förödelse och straff i Elden på Domedagen, på grund av deras falska antaganden och deras otro. Versen riktar sig särskilt till dem som levde i otro bland exempelvis Quraysh-folket i Mecka, som trodde att livet saknade mening och att det inte fanns något liv efter döden.

Lärdomar och budskap:

1. Skapelsen har ett syfte: Denna vers lär oss att ingenting i universum är skapat förgäves. Allt har en mening, och människan är här för att prövas och för att leva i enlighet med Guds vilja. Detta inger hopp och motivation att söka sanningen.
2. Tron på uppståndelsen ger livet mening: Utan tron på Domedagen förlorar livet sin djupare innebörd. Islam ger människan ett klart mål: att leva rättfärdigt och sträva efter Guds belåtenhet, vilket leder till evig lycka.
3. Varning och uppmaning till eftertanke: Versen är en varning till dem som förnekar, men också en inbjudan till alla att reflektera över skapelsens under och inse att det finns en Allsmäktig Skapare som inte lämnar något åt slumpen.
4. Rättvisa och hopp: Att veta att Allah inte skapar förgäves innebär att ingen god handling går förlorad och att ingen orättvisa förblir obehandlad. Detta ger tröst och rättvisa åt de troende, och uppmuntrar dem att lita på Allahs visdom i alla situationer.