Sura Sad — Vers 28

Förklaring av viktiga ord i versen:

• "الْمُفْسِدِينَ" (al-mufsidīn): De som orsakar fördärv och korruption på jorden genom otro och synder.
• "الْمُتَّقِينَ" (al-muttaqīn): De som fruktar Allah genom att följa Hans befallningar och avhålla sig från det Han förbjudit.
• "الْفُجَّارِ" (al-fujjār): De syndfulla, de som är olydiga mot Allah och hänge sig åt synd och otro.

Tolkning av versen:

Frågan i denna ädla vers är retorisk och syftar till att förneka en orättvis jämställning. Innebörden är: Skulle Vi någonsin behandla dem som tror på Allah och följer Hans budbärare genom att utföra goda handlingar, på samma sätt som dem som sprider fördärv på jorden genom otro och synd? Skulle Vi någonsin jämställa de gudfruktiga som fruktar Allah och lyder Honom, med de syndfulla som kastar sig i otro och överträdelser?

Svaret är självklart nej. En sådan jämställning vore orättvis och oförenlig med Allahs visdom och rättvisa. Allah kommer inte att låta de troende och rättfärdiga vara lika dem som sprider korruption, inte heller kommer de gudfruktiga att vara lika syndarna. Tvärtom kommer Allah att belöna de troende och gudfruktiga med paradiset, och straffa de fördärvade och syndfulla med elden, ty de är inte lika inför Allah, och deras belöning kan inte vara densamma.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Allahs rättvisa är fullkomlig: Denna vers bekräftar att Allahs rättvisa är absolut, och att Han aldrig låter den gode vara lik den onde. Detta inger hopp hos de troende och varnar syndarna.
2. Handlingarnas värde: Versen betonar att tro måste åtföljas av goda handlingar, och att rättfärdighet inte är en tom förklaring utan kräver praktisk handling i vardagen.
3. Uppmuntran till godhet: Genom att klargöra skillnaden mellan de rättfärdiga och de fördärvade, uppmuntrar versen människor att sträva efter godhet och undvika synd, eftersom slutresultatet för varje grupp är helt olika.
4. Tröst för de troende: Versen ger tröst åt dem som kämpar för rättfärdighet i en värld där ondskan ibland tycks segra, genom att försäkra dem om att Allahs dom är rättvis och att de inte kommer att behandlas som de onda.
5. Väckande av samvete: Den retoriska frågan väcker människans förnuft och samvete, så att hon själv inser att en sådan jämställning är orimlig, vilket leder henne till att söka sanningen och följa den raka vägen.