Sura Fussilat — Vers 48

Förklaring av viktiga ord i versen:

• "Wa ḍalla" (وَضَلَّ): Försvann, förlorades och blev bortom räckhåll.
• "Mā kānū yadʿūn" (مَا كَانُوا يَدْعُونَ): Det som de brukade åkalla och dyrka, det vill säga deras avgudar.
• "Min qabl" (مِن قَبْلُ): Tidigare, i det jordiska livet.
• "Wa ẓannū" (وَظَنُّوا): De blev övertygade och förvissade.
• "Maḥīṣ" (مَحِيص): En flyktväg, en räddning eller en plats att undkomma till.

Tolkning av versen:

På Domedagen, när de orättfärdiga står inför sin Herre, kommer allt som de tidigare dyrkat och åkallat i stället för Allah att försvinna och överge dem. De avgudar, som de i det jordiska livet trodde skulle hjälpa dem och föra dem närmare Gud, kommer inte att finnas till hands – de har förlorat all makt och all närvaro. Samtidigt uppnår de en fullständig och oåterkallelig visshet om att de inte har någon flyktväg, ingen tillflykt och ingen räddning från Allahs straff. Alla dörrar till räddning är stängda, och de inser att deras öde är beseglat.

Lärdomar och insikter från versen:

• Denna vers lär oss att allt som människan sätter sin lit till i stället för Allah – vare sig det är avgudar, människor, rikedomar eller makt – kommer att svika henne i det ögonblick då hon som mest behöver hjälp. Endast Allah, den Evige, är den som aldrig överger den som vänder sig till Honom.
• Den visar på vikten av att rena sin tro och rikta sin dyrkan enbart till Allah, eftersom en tro som bygger på andra än Honom leder till förtvivlan och hopplöshet i det sista skedet.
• Versen inger hopp för den som söker Allahs väg: genom att vända sig till Honom i tid och lita på Hans nåd, kan människan undvika denna fruktansvärda situation och finna en räddning som ingen annan kan ge.
• Den påminner oss om att det jordiska livets lockelser är tillfälliga, och att den sanna framgången ligger i att förbereda sig för mötet med Allah genom goda handlingar och uppriktig tro.