Sura Az-Zukhruf — Vers 45

Ordens betydelser:

• "مِن رُّسُلِنَا" – av Våra sändebud (profeterna).
• "أَجَعَلْنَا" – Har Vi gjort/instiftat?
• "مِن دُونِ الرَّحْمَٰنِ" – vid sidan av den Barmhärtige (Allah).
• "آلِهَةً يُعْبَدُونَ" – gudar som tillbes.

Tolkning av versen:

I denna ädla vers vänder sig Allah till sin profet Muhammed (frid vare med honom) och säger: "Fråga dem som Vi sände före dig av Våra sändebud" – det vill säga, fråga anhängarna och efterföljarna till de tidigare profeterna, eller fråga de profeter som han mötte under natten av Isra och Mi'raj (himlingsfärden), såsom Abraham, Moses och Jesus (frid vare med dem alla). Syftet med frågan är inte att profeten var osäker, utan att den ska tjäna som ett bevis mot avgudadyrkarna i Mecka.

Innebörden är: Har Vi någonsin påbjudit eller instiftat att människor ska dyrka några andra gudar vid sidan av den Barmhärtige? Svaret är självklart nej. Alla sändebud som Vi sände – från den första till den sista – kallade människorna till samma budskap som du kallar dem till, o Muhammed: att dyrka Allah ensam, utan någon medhjälpare eller like. De förbjöd all form av dyrkan riktad till något annat än Allah, vare sig det är änglar, profeter, stenar eller andra varelser.

Denna vers är en bekräftelse på att alla himmelska budskap är eniga i grundprincipen: ren monoteism (Tawhid) och förkastande av all polyteism (Shirk). Ingen av de tidigare profeterna kom med ett budskap som tillät dyrkan av andra gudar vid sidan av Allah. Därför är avgudadyrkan i Mecka en avvikelse från alla profeters väg.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Enheten i budskapet: Alla profeter, från Adam till Muhammed (frid vare med dem alla), förde fram samma kärnbudskap – dyrkan av Allah ensam. Detta visar islams autenticitet och dess rötter i den ursprungliga mänskliga naturen (fitrah).
2. Profeternas solidaritet: Versen visar att profeten Muhammed (frid vare med honom) inte kom med något nytt eller främmande budskap, utan han bekräftade och fullbordade det som tidigare profeter hade förkunnat. Detta stärker tron hos de troende och ger dem trygghet.
3. Argumentationens betydelse: Versen lär oss att använda logiska bevis och hänvisa till tidigare uppenbarelser när vi diskuterar med dem som motsätter sig sanningen. Det är en uppmaning till dialog på ett klokt och övertygande sätt.
4. Ren monoteism är kärnan i islam: Ingen gudstjänst är giltig utan att den riktas enbart till Allah. Denna vers är en påminnelse om att undvika alla former av avgudadyrkan, vare sig den är uppenbar eller dold, och att rena vår avsikt i alla våra handlingar.
5. Guds barmhärtighet: Genom att kalla sig själv "den Barmhärtige" (Ar-Rahman) i denna vers, påminns vi om att Allahs dyrkan inte är ett tvång eller en börda, utan en väg till Hans nåd och omsorg. Att dyrka Honom ensam är nyckeln till frid i hjärtat och framgång i båda världarna.