Sura Az-Zukhruf — Vers 65

Förklaring av viktiga ord i versen:

• Al-Ahzāb (الأحزاب): De olika grupperna och partierna som splittrades i frågan om Jesus (ʿalayhi as-salām).
• Wayl (ويل): Ett uttryck för förödelse, undergång och ett svårt straff.
• Yawmin alīm (يوم أليم): En smärtsam dag, det vill säga uppståndelsens dag.

Tolkning av versen:

Efter att Jesus (ʿalayhi as-salām) nämnts med sin sanna ställning som Guds tjänare och sändebud, berättar denna vers om hur de olika grupperna bland Israels barn splittrades i sin syn på honom. De blev flera falanger med motstridiga åsikter: en grupp sade att han är Guds son, en annan grupp påstod att han är Gud själv, och ytterligare en grupp hävdade att han och hans mor är två gudomar vid sidan av Gud. Allt detta är ren lögn och förtal mot Gud och mot hans profet.

Den sanna tron, som endast ett fåtal följde, är att Jesus är Guds tjänare, hans sändebud och hans ord som han sände till Maria, och en ande från honom. Han är inte Gud, inte heller Guds son, utan en skapad varelse som Gud ärade med profetskapet.

Därefter kommer hotet: "Ve och förödelse för dem som begick orätt" – det vill säga de som beskrev Jesus med det som inte anstår honom och som tillskrev honom egenskaper som endast tillkommer Gud. För dem väntar ett smärtsamt straff på uppståndelsens dag, då ingen hjälp eller räddning finns.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Vikten av att hålla sig till sanningen om profeterna: Denna vers lär oss att avvikelser i tron ofta börjar med överdrifter eller förvrängningar när det gäller profeternas ställning. Muslimen ska älska och vörda alla profeter, men utan att ge dem gudomliga egenskaper.
2. Varning för splittring: Versen visar att oenighet i trosfrågor leder till fördärv. Islam uppmanar till enighet kring sanningen och varnar för att följa egna begär och villoläror.
3. Guds rättvisa: Den som medvetet förvränger sanningen och förtalar Gud och hans sändebud kommer att få sitt straff. Ingen orättvisa förblir ostraffad, och uppståndelsens dag är verklig.
4. Ren monoteism (Tawḥīd): Versen bekräftar islams kärnbudskap – att all dyrkan och alla gudomliga egenskaper uteslutande tillhör Gud ensam. Jesus är en älskad profet, men han är inte gudomlig. Detta är den rena tron som räddar människan från evigt straff.
5. Nåden i att följa sanningen: De som höll fast vid sanningen om Jesus – att han är Guds tjänare och sändebud – är de räddade. Detta uppmuntrar oss att söka kunskap och följa det som är rätt, även när majoriteten avviker.