Sura Ad-Dukhan — Vers 41

Ordens betydelser:

• مَوْلًى (mawlā): Här avses en nära släkting, vän eller beskyddare.
• لَا يُغْنِي (lā yughnī): Innebär att inte kunna avvärja eller vara till någon nytta.
• يُنصَرُونَ (yunṣarūn): Att få hjälp eller skydd mot något ont.

Tolkning av versen:

Denna vers beskriver en scen från Domedagen, då ingen människa kan hjälpa en annan. Ordet "mawlā" omfattar alla former av nära relationer – släktingar, vänner, allierade och beskyddare. På den dagen kommer ingen av dessa att kunna avvärja det minsta straff från den andre, oavsett hur stark deras kärlek eller lojalitet var i världen. Ingen kommer heller att kunna skydda någon från Guds straff, eftersom all makt och auktoritet den dagen uteslutande tillhör Allah. De som tidigare förlitade sig på sina sociala band, status eller mänskliga beskyddare kommer att inse att dessa band är värdelösa inför Guds rättvisa. Undantaget är de troende som Allah i sin barmhärtighet ger tillåtelse att medla för andra, men detta sker endast genom Hans vilja och efter Hans tillstånd.

Lärdomar från versen:

• Denna vers lär oss att inte förlita oss på människor eller materiella relationer som grund för vår frälsning, utan endast på Allah genom tro och goda handlingar.
• Den påminner oss om att sann makt och hjälp kommer från Allah ensam, vilket stärker vår relation till Honom och får oss att söka Hans nöje framför allt.
• Versen inger hopp hos de troende, eftersom den visar att Allahs barmhärtighet är större än alla mänskliga relationer, och att Hans tillåtelse till medling är en gåva till dem som följer Hans väg.
• Den uppmanar oss att bygga våra liv på rättfärdighet och gudsfruktan, så att vi på Domedagen inte behöver förlita oss på någon annan än Allahs nåd.