Sura An-Najm — Vers 59

Ordens betydelser:

• الْحَدِيثِ (al-ḥadīth): Här avses Qur’ānen, som är Guds ord och den yttersta sanningen.
• تَعْجَبُونَ (taʿjabūn): Att förundras eller förvånas, här i betydelsen att förneka och håna med förundran.

Tolkning av versen:

Denna vers riktar sig till de som förnekar budskapet, särskilt Quraysh-folket. Den ställer en retorisk fråga som väcker deras förnuft: Är det verkligen från denna Qur’ān, som innehåller sanningen om Guds enhet, uppståndelsen och vägledningen, som ni förundras och förvånas? Ni blir förvånade över att den är sann och från Allah, och ni möter den med skratt och hån i stället för att ta den på allvar. Ni gråter inte av fruktan för dess varningar, och ni vänder er bort från den i likgiltighet. Detta är en förebråelse mot deras attityd, som visar på deras envishet och avstånd från sanningen. Versen avslutas med en uppmaning att ödmjuka sig inför Allah, att tillbe Honom ensam och att överlämna sig till Honom i alla angelägenheter.

Lärdomar och budskap:

• Qur’ānen är den största vägledningen för mänskligheten, och att förundras över den borde leda till eftertanke och tro, inte till förnekelse och hån.
• De troende uppmanas att ta Qur’ānens varningar på allvar och att gråta av fruktan för Allah, samt att vara uppmärksamma och inte likgiltiga inför Guds budskap.
• Versen lär oss att sann ödmjukhet inför Allah innebär att prostrera inför Honom, att rena tillbedjan för Honom ensam och att överlämna alla våra angelägenheter till Honom, vilket är kärnan i islam och vägen till inre frid och framgång i båda världarna.