Sura Al-Hashr — Vers 17

Förklaring av viktiga ord i versen:

• ʿĀqibah (عاقبة): Slutet, utgången eller den slutgiltiga följden av en handling.
• Khālidayn (خالدين): De som förblir för evigt, utan slut.
• Ad-Dhālimīn (الظالمين): De som överträder gränserna som Allah har satt, de som är orättvisa mot sig själva genom otro och synd.

Tolkning av versen:

Denna vers avslutar berättelsen om två exempel som nämnts tidigare i surah – exemplet med den som frestas av Satan och exemplet med den som frestar. Slutet för både Satan och den människa som följde honom i otro och synd är att de båda ska vara i Elden på Domedagen, där de ska förbli för evigt, utan att någonsin lämna den. Detta är den rättvisa belöningen för dem som överträder Allahs gränser och begår orättvisor mot sig själva genom att välja otro och olydnad framför tro och lydnad. Ingen kan rädda dem från detta straff, och ingen medling hjälper dem, eftersom de medvetet valde den väg som leder till fördärvet.

Lärdomar och vägledning från versen:

• Denna vers visar på allvaret i att följa Satan och hans påhitt, och att konsekvensen av detta är evig bestraffning – en varning som borde få varje människa att vakna upp och reflektera över sina val i livet.
• Den betonar att ingen kan skydda en annan från Allahs straff, inte ens Satan som lurar människor, för han kommer att dela samma öde som sina följare.
• Den lär oss att Allahs rättvisa är fullkomlig – varje handling får sitt rättvisa resultat, och ingen orättvisa förblir ostraffad.
• Den uppmanar människan att ta sitt liv på allvar och att inte låta sig luras av tillfälliga njutningar eller tomma löften, utan att sträva efter det som leder till evig framgång i paradiset.
• Den inger hopp hos den troende att Allahs belöning för de rättfärdiga är lika evig som straffet för de orättfärdiga, vilket motiverar till tålamod och uthållighet i lydnad.