Sura Al-A'raf — Vers 172

Ordens betydelser:

• Ẓuhūrihim: från deras ryggar (fädernas ländryggar).
• Dhurriyyatahum: deras avkomma (alla människor som ska komma till världen).
• Ashhadahum: Han lät dem vittna (genom att lägga vittnesbördet i deras naturliga anlag).
• Alastu birabbikum: Är jag inte er Herre?
• Balā: Jo, vi vittnar.

Tolkning av versen:

Minns, o Profet, när din Herre frambringade ur Adams söners ryggar deras avkomma, generation efter generation, ända till domedagen. Han lät dem vittna mot sig själva genom att lägga in i deras ursprungliga natur (fitra) erkännandet av Hans herravälde, och Han frågade dem: "Är jag inte er Herre?" De svarade alla: "Jo, vi vittnar att Du är vår Herre och Skapare." Detta skedde för att människorna inte på domedagen ska kunna säga: "Vi var omedvetna om detta" – som om de inte hade någon kunskap om Guds enhet och att de inte var skyldiga att lyda Honom. Genom detta avtal (mīthāq) har ingen ursäkt kvar på domedagen, för beviset har fastställts mot dem genom deras eget erkännande.

Lärdomar från versen:

1. Människan är skapad med en ren och naturlig tro på sin Skapare – detta är en inneboende sanning som ingen kan förneka.
2. Guds bevis mot människan är fullständigt rättvist; ingen kan påstå att de inte fått kunskap om sanningen.
3. Erkännandet av Guds herravälde innebär en förpliktelse att leva i enlighet med Hans vilja – detta är kärnan i islam.
4. Versen inger hopp, eftersom den visar att människan i sitt innersta vet att Gud är hennes Herre, och att återvända till Honom genom tro och lydnad är att återvända till sin egen sanna natur.
5. Den påminner oss om att vi inte är skapade förgäves, utan att vi har ett högt syfte: att tjäna Gud och leva i harmoni med vår skapelse.