Sura Al-Ma'arij — Vers 13

Förklaring av ord och uttryck i versen:

• "Fasīlatihi" (فَصِيلَتِهِ): Detta syftar på en persons närmaste släkt eller klan, det vill säga de närmaste släktingarna som står en närmast i svåra stunder.
• "Allatī tu'wīhi" (الَّتِي تُؤْوِيهِ): Den som ger honom skydd och tillflykt, den som han söker trygghet hos och som står vid hans sida i svårigheter.

Tolkning av versen:

På Domedagen, när den otroende får se sitt straff och inser sin hjälplöshet, kommer han att önska att han kunde offra allt för att rädda sig själv från straffet. Han kommer att vara villig att ge bort sina barn, sin hustru, sin bror och även sin närmaste släkt – den klan som alltid gav honom skydd och stöd i livet, och som han alltid vände sig till i svåra tider. Han skulle till och med offra alla människor på jorden om det kunde rädda honom från Guds straff. Men detta kommer inte att hjälpa honom, ty ingen kan rädda en annan från Guds rättvisa dom.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Släktbandens betydelse i denna värld: Islam uppmuntrar till att upprätthålla goda relationer med släktingar och att stödja varandra i svårigheter, precis som versen beskriver att släkten ger skydd och tillflykt.
2. Verkligheten av Domedagen: Denna vers påminner oss om att ingen mänsklig relation, hur stark den än är, kan rädda oss från Guds straff om vi inte lever rättfärdigt. Det enda som räddar oss är tro och goda handlingar.
3. Vikten av att förbereda sig: Istället för att vänta tills den dagen då ingen hjälp finns, uppmanar versen oss att ta vara på vårt liv nu genom att söka Guds nåd och följa Hans vägledning.
4. Guds rättvisa: Versen visar att ingen kan undkomma Guds rättvisa, och att alla kommer att stå till svars för sina handlingar. Detta inger hopp hos de troende att rättvisa kommer att skipas, och varnar de otroende för konsekvenserna av deras handlingar.