Sura Al-Ma'arij — Vers 42

Ordens betydelser:

• فَذَرْهُمْ (Fat-hum): Lämna dem, överge dem.
• يَخُوضُوا (Yakhūḍū): Att fördjupa sig i fåfänglighet och falskhet.
• يَلْعَبُوا (Yalʿabū): Att leka och roa sig med världsliga ting.
• يُلَاقُوا (Yulāqū): Att möta, att nå fram till.
• يَوْمَهُمُ الَّذِي يُوعَدُونَ (Yawmahum alladhī yūʿadūn): Den dag de blivit lovade, det vill säga Domedagen.

Tolkning av versen:

Lämna dem, o Profet, att fördjupa sig i sin fåfänglighet och sina falska föreställningar, och att leka med jordelivets njutningar och nöjen. Låt dem hållas på sin irrväg tills de når den Dag som de blivit lovade — Domedagen, då de kommer att ställas inför det straff som de nu förnekar och hånar. Den dagen kommer de att lämna sina gravar i hast och skynda fram, precis som de i livet skyndade till sina avgudar. Deras blickar ska vara ödmjuka och sänkta mot marken, och de ska vara fyllda av förnedring och skam. Detta är den dag som de i världen blev varnade för, men som de avfärdade som en lögn och gjorde till åtlöje.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Tålamod och överlåtelse: Versen lär den troende att inte slösa sin tid på att argumentera med dem som envist håller fast vid sin otro och fåfänglighet, utan att överlämna deras öde till Gud, som är rättvis och allvetande.
2. Verkligheten av Domedagen: Påminnelsen om den utlovade Dagen ingjuter allvar i hjärtat och får den troende att inse att jordelivet är kort och att det verkliga livet är det som kommer efter döden.
3. Varning mot fåfänglighet: Versen varnar för att fördjupa sig i världsliga nöjen och tomma sysselsättningar som distraherar från det som är viktigare — att förbereda sig för mötet med Gud.
4. Guds barmhärtighet och rättvisa: Genom att låta de envisa förnekarna fortsätta sitt liv, visar versen att Gud ger människor frihet att välja, men att ingen kan undkomma konsekvenserna av sina handlingar. Detta är en uppmaning till den troende att vara tacksam för vägledningen och att sträva efter det goda.
5. Uppmaning till allvar: Versen inspirerar den troende att inte ta livet på lek, utan att leva med medvetenhet om att varje handling kommer att räknas och belönas eller bestraffas på den Dag som ingen kan fly ifrån.