Sura Al-Mutaffifin — Vers 29

Förklaring av ord och uttryck i versen:

• "Alladhīna ajramū" (الَّذِينَ أَجْرَمُوا): De som begick brott och synder, det vill säga de som förnekade sanningen och var olydiga mot Gud.
• "Kānū min alladhīna āmanū yaḍḥakūn" (كَانُوا مِنَ الَّذِينَ آمَنُوا يَضْحَكُونَ): De brukade skratta åt de troende och håna dem.

Tolkning av versen:

Denna vers beskriver de förkastligas beteende i det jordiska livet. De som begick brott – genom otro och synd – brukade skratta åt de troende och driva med dem. De hånade dem öppet, och när de gick förbi de troende blinkade de åt varandra och gjorde narr av dem. När de återvände till sina familjer och anhöriga fortsatte de att skämta och förlöjliga de troende, fyllda av självgodhet och högmod. De sade även: "Dessa människor har verkligen gått vilse som följer Muhammed." Men de förkastliga var inte satta som väktare över de troende, och deras hån var inte baserat på någon sanning.

På domedagen kommer rollerna att vara omvända: de troende som var uppriktiga mot Gud och Hans sändebud kommer att skratta åt de förkastliga, precis som de förkastliga skrattade åt dem i världen. Detta är Guds rättvisa – den som förlöjligar andra utan rättfärdighet kommer att få smaka konsekvenserna av sitt hån.

Lärdomar och vägledning från versen:

1. Hån och förlöjligande av de troende är ett tecken på otro och synd – den som driver med religionen och dess utövare begår en allvarlig synd som leder till Guds vrede.
2. De troende ska inte sörja över förlöjligande – ty det är en del av prövningen i denna värld, och den som är på sanningen kommer att segra i slutändan.
3. Rättvisans fullbordan på domedagen – ingen handling lämnas utan konsekvens. Den som hånar i världen kommer att förödmjukas i det eviga livet, medan den som tålmodigt uthärdar kommer att belönas med ära och glädje.
4. Uppmaning till tålamod och fasthet – versen lär de troende att inte låta sig påverkas av hån, utan att förbli ståndaktiga i sin tro, ty Guds hjälp är nära.
5. Varning för högmod och självgodhet – att skratta åt andra och se ner på dem är en egenskap som förstör människan och avlägsnar henne från Guds nåd.