Sura Al-Inshiqaq — Vers 4

Förklaring av några ord i versen:

• "وَأَلْقَتْ مَا فِيهَا": Det vill säga att jorden kastar ut det som finns i dess inre, såsom de döda och skatter som göms i den.
• "وَتَخَلَّتْ": Det vill säga att den blir fri från det som fanns i den och inte behåller något av det.

Tolkning av versen:

På Domedagen, när jorden sträcks ut och vidgas, och dess berg krossas och förstörs, kastar den ut allt som finns i dess inre – de döda människorna som var begravda i den, samt de skatter och rikedomar som göms i dess djup. Den blir sedan helt tom och fri från allt detta, utan att behålla något av det. Den lyder sin Herres befallning i detta, och det är rätt och passande för den att lyda Honom, ty Han är Skaparen och Allsmäktig över allt.

Lärdomar och vägledning från versen:

• Versen påminner oss om att jorden och allt i den är tillfälliga ting som inte består, och att allt kommer att återlämnas till sin Skapare på Domedagen.
• Den visar på Guds allmakt och att Han har full kontroll över allt som sker på Domedagen, och att allt kommer att lyda Hans befallning, vare sig det vill eller inte.
• Den uppmanar människan att reflektera över att hon kommer att återvända till sin Herre, precis som jorden återlämnar det som finns i den, och att hon därför bör förbereda sig för den dagen genom goda handlingar.
• Den ingjuter hopp i de troende att rättvisan kommer att skipas på Domedagen, och att ingen handling, vare sig god eller ond, kommer att gå förlorad, ty allt kommer att uppenbaras och vägas.