Sura Al-Isra — Vers 26

Förklaring av viktiga ord i versen:

• Dhā l-qurbā: Den nära släktingen.
• Al-Miskīn: Den fattige som är i stort behov.
• Ibn al-sabīl: Den resande som är avskuren från sin familj och sina tillgångar.
• Tabdhīr: Att slösa bort pengar på ett sätt som är förbjudet, eller att spendera dem på olydnad mot Allah, eller att förstöra dem på ett meningslöst sätt.

Tolkning av versen:

Och ge – o du troende – din nära släkting den rättighet han har över dig, genom att upprätthålla släktbanden och visa honom godhet och vänlighet. Ge också den fattige som lider av brist på medel, och den resande som är långt från sitt hem och sina ägodelar, det de behöver från den obligatoriska allmosan (zakāt) och frivilliga gåvor. Och spendera inte din förmögenhet på ett slösaktigt sätt, eller på det som är olydnad mot Allah, eller genom att förstöra den på ett sätt som inte är till nytta – ty slöseri är en avskyvärd handling som leder till förlust och sorg.

Lärdomar från versen:

Denna ädla vers lär oss att islam lägger stor vikt vid social solidaritet och medkänsla med andra. Den påminner oss om att vår förmögenhet är en anförtrodd gåva från Allah, och att vi bör använda den på ett sätt som behagar Honom – genom att hjälpa släktingar, fattiga och behövande resenärer. Den varnar oss också för slöseri och överdrifter, vilket är en egenskap som förstör både individens ekonomi och samhällets harmoni. Genom att följa denna vägledning uppnår vi både Allahs belåtenhet och ett välsignat liv i denna värld, och vi bygger ett samhälle präglat av kärlek, rättvisa och ömsesidigt stöd.