Sura Al-Isra — Vers 39

Ordens betydelser i versen:

• مَلُومًا (Malūman): Förebrådd, någon som klandras av sig själv och andra.
• مَّدْحُورًا (Madḥūran): Bortstött, fördriven från allt gott och från Guds nåd.

Tolkning av versen:

Detta som har nämnts tidigare i surah – av befallningar, förbud och vägledande råd – är en del av den visdom (ḥikmah) som din Herre har uppenbarat för dig, o Profet. Dessa föreskrifter är inte godtyckliga utan präglade av djup insikt och syfte, och de utgör en vägledning för människan till det som är bäst för henne i båda världarna.

Därefter riktas en allmän varning till varje människa: Sätt inte upp en annan gud vid sidan av Allah och tillbed den inte, ty denna synd är roten till allt ont. Den som gör detta kommer att kastas i helvetets eld på Domedagen, förebrådd – hans eget samvete och andra kommer att klandra honom – och bortstött från allt gott, utan hopp om räddning eller nåd. Denna varning betonar att shirk (avgudadyrkan) är den allvarligaste synden och leder till evig förnedring.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Den visdom som Gud har uppenbarat i Koranen är en fullständig livsguide som omfattar både det yttre och det inre, det individuella och det sociala.
2. Ren monoteism (tawḥīd) är grunden för all framgång, och att avstå från shirk är nyckeln till frälsning.
3. Varningen om helvetet är inte ett hot utan en nåd från Gud för att vägleda människan bort från fördärv och mot evig lycka.
4. En människa som följer Guds vägledning slipper både självförebråelse och andras klander, och hon får njuta av Guds närhet och barmhärtighet.