Sura Al-Kahf — Vers 51

Förklaring av viktiga ord i versen:

• مَا أَشْهَدتُّهُمْ – Jag gjorde dem inte närvarande / Jag kallade dem inte som vittnen.
• خَلْقَ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ – skapandet av himlarna och jorden.
• أَنفُسِهِمْ – deras egna jag (dvs. deras eget skapande).
• الْمُضِلِّينَ – de som vilseleder (dvs. djävlarna och de som leder bort från sanningen).
• عَضُدًا – hjälpare, stöd eller medhjälpare (ordagrant: arm, som symbol för styrka och stöd).

Tolkning av versen:

Allah – den Upphöjde – förklarar för oss att Han inte gjorde Iblis (djävulen) och hans avkomma närvarande, inte heller någon annan av de som människorna dyrkar eller tar som beskyddare vid sidan av Honom, när Han skapade himlarna och jorden. De var inte ens närvarande vid skapelsen av deras egna jag, så hur skulle de då kunna vara medskapare eller delaktiga i något av detta? Allah skapade allt ensam, utan någon medhjälpare eller rådgivare.

Allah säger vidare att Han aldrig har tagit de vilseledande – vare sig från människornas eller jinnernas skara – som medhjälpare eller stöd i något av sina verk. Han är fullkomligt oberoende av allt och alla. Han behöver inga hjälpare, varken i skapelsen eller i förvaltningen av allt som finns.

Poängen med detta är att påminna människan: Hur kan ni då vända er till dessa varelser – som är svaga och skapade – och ta dem som beskyddare och förespråkare inför Allah, när de inte har någon del i skapelsen och inte har något inflytande över era öden? De är blott tjänare liksom ni, och Allah är den ende som förtjänar all dyrkan och allt beroende.

Lärdomar och insikter från versen:

1. Allahs fullkomliga oberoende – Denna vers lär oss att Allah inte behöver någon hjälpare eller medarbetare i något av sina verk. Han är den Allsmäktige, den Ende som skapar och försörjer allt. Detta stärker vår tillit till Honom och lär oss att vända oss direkt till Honom i alla våra behov.
2. Faran med att ta vilseledare som förebilder – Versen varnar oss för att ta dem som leder bort från sanningen som beskyddare eller förebilder. De har ingen makt och kan inte hjälpa oss vare sig i denna värld eller i nästa. Att följa dem leder bara till förlust.
3. Ödmjukhet inför skapelsen – När vi reflekterar över himlarnas och jordens skapelse, och över vår egen existens, inser vi hur stora Allahs makt och visdom är. Detta fyller våra hjärtan med vördnad och tacksamhet, och får oss att ödmjukt underkasta oss Honom.
4. Renheten i tawhid (monoteismen) – Versen bekräftar att dyrkan och tillbedjan enbart ska riktas till Allah, eftersom Han ensam är Skaparen och Uppehållaren. Att rikta någon form av dyrkan eller förhoppning till andra än Honom är en orättvisa mot oss själva och en brist på förståelse för Hans storhet.
5. Tröst för de troende – Denna vers ger tröst åt de troende genom att påminna dem om att de som motarbetar sanningen, hur mäktiga de än verkar, är svaga inför Allah. De har ingen verklig makt, och Allahs stöd räcker för den som förlitar sig på Honom.